Byråkrati är den struktur och de regler som har skapats för att styra ett land. Därmed definieras den olika beroende på var du befinner dig i världen. Någon har hävdat att byråkratin i dagens Italien är en sista organisatorisk rest från det väldiga Romerska riket. Om det stämmer vet jag inte, men den är i sanning ökänd, den är massiv och i ärlighetens namn frustrerande omständlig. 

Inför årets arkeologiska undersökningar på Monte Polizzo har vi ansökt om att få använda grävmaskin. Orsaken till detta är att de arkeologiska lämningarna på Monte Polizzo befinner sig 1-3 meter under marknivå. En maskin skulle därför spara oss enormt mycket tid.

Eftersom vi arbetar i ett område som formellt sett förvaltas av Italienska skogsvårdsstyrelsen (corpo forestale) kräver det självfallet tillstånd från dem, och från antikvariska myndigheter, och från angränsande markägare och från tjänstemän i staden Salemi (närmaste stad där vi också har vårt fyndlabb). Egentligen inget konstigt i det heller, men varje instans har sina regler och inte minst sina väntetider. Och här kommer kruxet, eftersom utgångspunkten från varje instans är ett: ”- Nej det går inte, er ansökan har inkommit allt för sent.”

Adam Lindqvist (masterstudent UU) och Bettina Stolle (masterstudent SU). I väntan på grävmaskinen.

Jag vet folk som har fått vänta i åratal på att få igenom liknande tillstånd, där tidsfaktorn inte spelar någon roll. Jag vet också att det enda som verkligen hjälper är gammalt hederligt fotarbete i kombination med öppna eller – i värsta fall – halvöppna dörrar.

Väl medveten om att ett enda nej hade sänkt hela företaget, har jag slitits mellan hopp och förtvivlan. Hur kunde jag vara så korkad att jag trodde att det skulle vara möjligt att få upp en grävskopa till Monte Polizzo?

Mitt i all avgrundsdjup förtvivlan och ångest över att jag har triggat en tsunami av problem, un mare di problemi, genom min till synes enkla förfrågan (undertonen har funnits om att stänga den arkeologiska utgrävningen helt och hållet), så har jag ändå haft två ess i rockärmen: Peppe och Alessandra.

Mot toppen! Med Giuseppe “Peppe” Fileccia (rådgivare, hjälpare och volontär vid grävningen) och Alessandra Kolosimo (masterstudent SU)

Peppe är advokat och projektets självutnämnda rådgivare, consigliere. Han har ett kontaktnät av guds nåde och lotsar oss med fast hand genom en labyrint av myndigheter, tjänstemän och medborgare. Peppe öppnar dörrar. Vi har rest till världens ände och tillbaka, och han har bokstavligt talat tagit med oss till bergets högsta topp.

Men Alessandra är diplomaten. Hon är magisterstudent i osteologi vid Stockholms universitet, och har diplomatiska färdigheter som borde få den mest luttrade förhandlare att imponeras. Genom till synes enkla och mycket eleganta manövrar får hon den strängaste kommendant (ja, han tituleras faktiskt så) att vekna. Några ord räcker för att han ska spricka upp i ett leende över minnena från Vasaskeppet i Stockholm eller Sigtuna – åh, detta fantastiska Sigtuna. För att inte tala om ljuset, det nordiska ljuset, – veramente meraviglioso!

Genom enträget fotarbete i kombination med Peppes och Alessandras fantastiska insatser har jag nu tillståndet i min hand. Grävmaskinen kommer att vara på plats klockan 8 på måndag morgon. Jag är glad och förundrad över att det gick vägen den här gången också, men jag jublar inte.  Min erfarenhet säger att nästa byråkratiska batalj väntar precis runt hörnet.

Tidigare i september inleddes arkeologiska undersökningar på och omkring den antika staden på Monte Polizzo, belägen på västra Sicilien. Under fyra veckor kommer studenter och forskare från svenska lärosäten gräva ut och undersöka antika lämningar från 600-talet f.Kr. Läs mer om utgrävningen på Monte Polizzo här.

Christian Mühlenbock är forskare och intendent vid Världskulturmuseerna, samt tf museichef på Medelhavsmuseet. Han har bedrivit fältstudier och utgrävningar i Sverige och i en rad europeiska länder. I mer än 15 år har han lett utgrävningar på den arkaiska bosättningen Monte Polizzo på västra Sicilien.