Celadon är en glasyr som används för att ge stengods ett blekgrönt skimmer av jade, enligt vissa forskare började den tillverkas i Kina redan under Handynastin (206 f.Kr-220). Då experimenterade man med gröna glasyrer på stengods för att efterlikna färgen på den dyrbara jadestenen. Det gröna godset kom att bli en omåttligt populär kinesisk exportvara, som uppskattades vida omkring tack vare sin skönhet, men också på grund av en hemlig, magisk egenskap.
Celadon är det europeiska namnet på både den gröna glasyren och det glaserade godset i sig. Den gröna färgen framställdes genom att man innan glasering strök en s.k. slip (flytande lera) med höga halter av järn på godsets yta. Under bränningen reagerade järnet med glasyren och färgade godset grönt. Om godset brändes med mycket liten tillförsel av syre sprack glasyren upp i ett fint nätverk som gjorde ytan krackelerad, halvgenomskinlig och skiftande i färgen. Celadon uppträder i flera nyanser, från blekt grönt till ljust blått och blågrönt. Den gröna glasyren användes ofta på ett hårt, gråaktigt eller rödbrunt stengods, men förekom även på ett vitt underlag, porslinslera.
Under Songdynastin (960-1279) nådde tillverkningen av celadon i Kina sin fulländning. Longquan-området i södra Kina var ett viktigt produktionscentrum, där stengodstillverkning med celadonglasyr inleddes under södra Songperioden (1127-1279).
Liggande häst av ljusgrön jade, Kina. Inventarienummer OM-1974-1578. Foto: Ove Kaneberg
Produktionen fortsatte under Yuandynastin (1271–1368) och Mingdynastin (1368–1644). Varorna som framställdes i Longquan-områdets ugnar var av mycket hög kvalitet, utmärkande för dem är glansen och den täckande ytan vars gröna nyans står jaden mycket nära.
Celadongodset exporterades i stora mängder från Kina och spreds till olika delar av världen, till t.ex. Filippinerna, Malaysia och Thailand. Senare exporterades det till Indien, Persien, Egypten, och under medeltiden till större delen av Asien och Europa. Araberna började tidigt handla med celadon, de transporterade godset med kamelkaravaner längs Sidenvägen och spred det vida omkring. Även tillverkning av det gröna godset spred sig så småningom från Kina till Korea, Thailand och Japan.
Ett mystiskt rykte omgav celadonet, en hemlighet, som bidrog till dess popularitet. I Centralasien fanns en vidskeplig tro på att celadonet besatt en magisk egenskap; godset skulle avslöja om mat eller dryck som placerades i och på det var förgiftad. Om celadonet kom i kontakt med gift skulle det ändra färg eller spricka och gå sönder. Denna uppfattning följde celadonet då det exporterades till de arabiska länderna, och bidrog till att det värderades högt. En annan uppfattning var att celadonet kunde användas som motgift, att det kunde skydda mot förgiftad mat och dryck.
I Östasiatiska museets samlingar finns omkring 150 föremål av celadon; skålar, vaser och kannor. De flesta av dem kommer från Kina, men några föremål har sitt ursprung i Korea och Thailand. Flera av dem finns att betrakta i museets basutställningar.
Medelhavsmuseet har en samling skärvor från Fustat utanför Kairo i Egypten. Där har man vid arkeologiska utgrävningar påträffat stora mängder keramik, bland annat importerat kinesiskt celadon. I museets Fustatsamling finns två intressanta skärvor.
Skärva av skål med grön glasyr från Fustat. Inventarienummer NM 0717/1922. Foto: Ove Kaneberg
Det är fragment av skålar, vars utföranden tydligt är inspirerade av det importerade kinesiska celadonet. Dessa två skålar tillverkades någon gång mellan 1200- och 1400-talet i ett skört lergods, helt olikt det stengods det imiterar. Men den gröna glasyren efterliknar det kinesiska originalet, och kopiorna har liksom förlagorna tjocka bottnar. De har också, likt originalen, ett perforerat hål i botten.
Skärva från Fustat. Inventarienummer NM 0767/1922. Foto: Ove Kaneberg
På det kinesiska celadonet motverkade hålet troligen att botten sprack under bränningen, men hos kopiorna från Fustat fyller de ingen funktion. Det visar på en strävan efter utseendemässigt exakta kopior, även då funktionen var oviktig, och på hur högt man värderade det kinesiska celadonet i det medeltida Egypten.
Fotograf översta bilden: Rose-Marie Westling
