Idag är det väl inte många av Medelhavsmuseets besökare som höjer på ögonbrynen när de går förbi Mitris gravstaty där han står i all sin nakna prakt. Annat var det förr – en gulnad tidningsartikel berättar om den fornegyptiska skandalen i Gamla Stan!

Jodå, det fanns faktiskt en egyptisk utställning i Gamla Stan i Stockholm för inte allt för länge sedan (i de nuvarande lokalerna på Fredsgatan har museet bara funnits sedan tidigt 1980-tal). Vid Jerntorget, i det så kallade Södra Bankohusets bottenvåning, trängdes en gång egyptiska krukor och skarabéer med faraobilder och mumier. I en artikel i Expressen den 9e mars 1948 skrev reportern B. Bernholm om museets karismatiska intendent, Gunhild Lugn, som förestod det lilla museet med innerlig hängivenhet och stor kunskap. Många var de barn och vuxna besökare som fascinerades av de gamla märkliga tingen med skräckblandad förtjusning. Gunhild berättade att det dock inte var riktigt alla som var tillfreds med lämpligheten i museets utbud:

Gravstaty, Gamla riket

“En förmiddag kom en skolklass från landsorten anförd av en äldre lärarinna intågande i museet, vars vackra salar inom parentes sagt en gång disponerats av den Palmstruchska banken och mycket beundrats av främmande egyptologer. ”Fröken” gick några steg före och hann i sista sekunden få syn på en mycket gammal och mycket fin och mycket naken träskulptur av en mansperson.

Hon kommenderade halt och helt om och tack vare hennes snabba ingripande undgick de oskyldiga barnen den chockerande synen.

-Men jag, säger intendent Lugn, jag kände mig plötsligt som en skamlös försäljare av eländig pornografica.”

Hade egyptierna ingen skam i kroppen som lät ställa nakna statyer av sig själva i graven? Visst hade de flesta statyer kläder på sig och det är möjligt att även denna en gång hade kläder av riktigt tyg som vittrat bort under årtusendenas lopp. Därmed inte sagt att nakenheten var lika laddad eller tabu som är fallet i så många andra forntida eller nutida kulturer. Att vara naken, eller i alla fall avbilda nakenhet i den fornegyptiska konsten, var accepterat i de sammanhang där det ansågs vara naturligt att vara naken. Dessutom bar nakenheten i sig ofta ett symbolvärde långt bortom vår egen tids fokuserade sexualisering av nakenhet. Kanske var just den här gravstatyn naken för att anspela det tillstånd i vilket vi föds – nakna? Syftet med begravningen och de föremål som lades med i graven var ju att möjliggöra för den döde att pånyttfödas och återuppstå i det eviga livet.

Barn avbildades nästan alltid nakna i fornegyptisk konst och verkar mestadels ha gått runt nakna även i verkligheten. Europeiska upptäcktsresande rapporterade att så även var fallet ända in i modern tid.

Man kan också se nakna, eller halvnakna, människor i aktiviteter där det skulle ha varit rätt opraktiskt att vara alltför påklädd. Det vackra vita linnet som fornegyptiernas kläder var tillverkade av var mycket dyrbart och det vore ju synd att helt fläcka ner det av ett kladdigt brödbak eller av krukmakarens lera. Vi får inte glömma att egyptierna hade ett rätt behagligt klimat under stora delar av året och sport och lek kunde med fördel utföras utan en tråd på kroppen!

Konstnärsskisser från Deir el-Medina som visar kruktillverkning och brottning, Ramessidisk tid. Bronsstaty av det nakna Horusbarnet med ungdomslocken på högra sidan av huvudet och pekfingret till munnen, Sentiden.

Nakenhet kunde också användas för att markera social status i avbildningar. Kungens krigsfångar samt de som passar upp och dansar på den fina hovmannens banketter framställdes ibland nakna eller mycket lätt klädda. Samtidigt avbildades ofta de förnäma kvinnorna ur eliten i eleganta men halv-transparanta kläder, vilket också på sitt sätt kan indikera status då bara de rika hade råd med det allra skiraste, finaste linnet. I gravsammanhang kan det också vara så att de avslöjande kläderna handlar om att framhäva fruktsamheten hos kvinnan som en del i strävan efter fortsatt liv på den andra sidan.

Detalj från Senetites skendörr, Gamla riket

Att kvinnorna i det gamla Egypten skulle ha gått runt med ena bröstet hängandes utanför klänningen är dock en myt. Att det ändå kan se ut så på vissa avbildningar är en konsekvens av det schematiska sätt på vilket den egyptiska konsten är konstruerad, där varje kroppsdel avbildas ur sin mest karaktäristiska synvinkel oavsett hur den hänger ihop med resten av kroppen. Ett kvinnobröst avbildades därför i profil och dess konturer anslöt till överkroppen strax ovanför klänningens kant, direkt under armhålan.

Gravstaty av en kvinna som ligger på en säng, av tradition kallad beischläferin, Ramessidisk tid

Kvinnofigur med barn på ryggen, Mellersta riket

Figurer i form av nakna kvinnor förekommer från hela det gamla Egyptens historia och Medelhavsmuseets Egyptenutställning visar många exempel på sådana.  En del ligger på sängar, andra bär barn i armarna eller är formade som små dockor. Förvånansvärt många saknar fötter och varför det är så vet man inte men kanske var det avsiktligt och har något med figurernas funktion att göra. Förut trodde man att de nakna kvinnofigurerna som lades med i gravar skulle ha fungerat som konkubiner åt den döde men numer anses de vara allehanda symboler för fertilitet som skulle kunna komma den döde till godo, vare sig hen var man, kvinna eller barn.

Den som läst boken Barna Hedenhös reser till Egypten minns kanske att Flisas egyptiska vän Ida hade en lustig docka med stort hår och brokig klänning. Denna typ av föremål kallas för paddeldockor just för att de är formade som små träpaddlar. Länge trodde man att dessa figurer var just barndockor men idag tror man att de snarare var fertilitetsfigurer som var tillägnade kulten av gudinnan Hathor. Tittar man närmare på exemplar likt det som finns i Medelhavsmuseet eller på andra museer runt om i världen ser man det som Idas docka inte visar, nämligen att den färggranna klänningen är så kort att den lämnar det framträdande skötet helt bart!

Paddeldocka, av den en gång så yviga peruken finns nu endast en ensam pärlrad kvar, Mellersta riket

Carolin Johansson arbetade som intendent för Egypten på Medelhavsmuseet i Stockholm. Carolin har en magisterexamen i egyptologi.