• Åh, vad spännande! Men, vad gör du, egentligen?

    5 november, 2015 | Arkeologi, Bevarande, Etnografi, Föremål, Okategoriserade | 0 kommentarer

    Många reagerar med fascination och med ett uns av avund i rösten när jag berättar att jag arbetar på museum. Följdfrågan är dock nästan oundviklig – men, vad gör du? Egentligen?

    Så, vad gör en föremålsantikvarie om dagarna? Det är inte en helt lätt fråga att svara på, den ena dagen är sällan den andra lik. Jag arbetar på tre museer, i tre magasin och i tre olika system – det gäller att hålla huvudet kallt. Trots att målet är samma rutiner inom organisationen så skiljer sig arbetet åt på de olika museerna.

    Föremålshantering – alltså hantera föremålen när de behöver hanteras – är den övergripande arbetsuppgiften. Vad innebär det då? Inför utställningar tar jag fram de föremål som ska ställas ut, ser till att de blir fotograferade, ordnar med montage så att förmålen står eller hänger stadigt (samtidigt som det helst inte ska synas och absolut inte skada föremålen), installera föremålen enligt formgivarens önskemål, uppdatera databasen med information om var föremålet är utställt. Många forskare, från hela världen, vill se föremål ur våra samlingar. Då tar jag och mina kollegor fram föremålen, ser till att forskaren kan göra sitt jobb och sedan ska föremålen tillbaka till sina platser i magasinet.

    Att jobba med samlingar på museum handlar mycket om att förstå hur tidigare generationer tänkt. Det är inte alltid så lätt, men det går för det mesta. Många samlingar och föremål har tidigare funnits på andra museer och haft en identitet och märkning där. Museer har slagits ihop, delats upp och även slutat att existera. Samlingarna, eller delar av dem, har sedan skänkts, donerats, deponerats eller köpts in. Dokumentationen i arkiven är ofta inte helt tillfredsställande för att vi ska kunna förstå det där märkliga föremålsnumret eller den konstiga märkningen. Ibland är föremålen märkta med en vidhängd lapp, som är trasig – då gäller det att känna igen handstilen för att kunna dra sig till minnes vilken samling det kan röra sig om. Sen är det bara att börja leta i arkivet och hoppas på det bästa. Många föremål har helt tappat sin identitet, men med en del detektivarbete och tur kan man lyckas återfinna rätt föremålsnummer.

    En stor del av arbetet går ut på att förmålen ska ha det bra – att de förvaras på ett bra sätt så att de bevaras för framtiden. Olika material förvaras i olika klimat – metaller vill ha det torrt, lackföremål vill ha det fuktigt, textil, skinn och päls förvaras svalt för att minska risken för angrepp av insekter. Textilier och skinn mår bästa av att inte vara vikta, de gillar att ligga utsträckta så att det inte blir bestående veck. Det är bara att ta fram den där t-shirten som ligger längst ner i garderoben hemma för att se vad som händer när den har legat en tid.

    Ibland är det ett tungt, smutsigt och ganska ansträngande jobb. När samlingar ska flyttas till exempel, eller när vi råkade ut för en brand i ett av våra magasin. Då behöver man helt klart skyddskläder! Då kan vi se ut så här:brand båthuset

    För det mesta består skyddsutrustningen bara av ett par handskar. Främst för att skydda föremålen mot de fetter och annat som finns på våra händer, men även för att skydda oss då en del föremål tidigare har behandlats med gifter som DDT, arsenik och liknande i konserverande syfte. I samlingarna finns till exempel pilar och spjut som bestrukits med gift, som fortfarande kan vara aktivt och skadligt, i värsta fall dödligt.

    Noggrannhet och logistik är A och O. Föremålen som hanteras kan vara små knappnålar eller stora, tunga sarkofager. De kan vara helt stabila eller väldigt sköra och behöva stöd för att kunna lyftas. De stora, tunga föremålen är sällan ergonomiskt utformade, vi kan ofta behöva vara fler för att kunna förflytta ett föremål.

    Det är ett utmanande, lärorikt och roligt arbete. Det går inte en dag utan att jag lär mig något nytt, om inte i samband med arbetet så i fikarummet – museifolk är nyfikna av sig! Vad? Varför? Hur? Va?!

    Utmanande – med liten budget, lite tid och få personer behöver jag och mina kollegor lösa många problem. Många gånger blir jag överraskad av all kreativitet som dyker upp i sådana situationer. Allt från att snabbt som ögat evakuera föremål vid insektsangrepp, vattenläckor eller en brand till montage av ett komplicerat föremål där lösningen ofta dyker upp mitt i natten. Kampen med (mot) trilskande programvara för streckkodskrivarna, föremål som precis är för stora för den hylla eller låda som finns till förfogande.

    Lärorikt – att få möjligheten att på nära håll se föremål som jag inte ens anade fanns. Hantverksskickligheten, uppfinningsrikedomen, klurigheten. Jag får lära mig om hur material åldras, hur insekter lever och verkar, hur man sätter ljus i en utställning, vilka material man har använt genom tiderna i olika delar av världen – allmänbildningen växer!

    Roligt – för att det är så lärorikt och utmanande! Det är häftigt att få vara delaktig i förvaltningen av svenska folkets samlingar!

     

     

     

     

    author photo

    Anna Fahlén arbetar som föremålsantikvarie vid myndighetens tre museer i Stockholm: Etnografiska museet, Östasiatiska museet och Medelhavsmuseet. Anna har en magisterexamen i arkeologi och antikens kultur och samhällsliv, dessutom har Anna en praktisk textilutbildning.