• Akta dig för Ammit!

    8 maj, 2016 | Arkeologi, Föremål | 1 kommentar

    Sedan tidernas begynnelse har människan på olika sätt uttryckt sina tankar och idéer. De gamla egyptierna beskrev sina gärningar, erövringar, upptäckter och religiösa föreställningar genom ord och bilder. En av de mer kända texterna från det gamla Egypten är dödsboken, en samling instruktioner om vad som hände med människan när hen dog. Här ska vi titta närmare på ett särskilt viktigt avsnitt i dödsboken, nämligen  ”vägningen av hjärtat”, som  visar oss berättelsen om den gudomliga domstolen som ytterst ska pröva varje person.

    لقراءة المقال باللغة العربية

    Den egyptiska dödsboken har mycket gamla rötter som sträcker sig ända tillbaka till det Gamla riket (ca 2650 -2150 f.Kr.). Där finner vi en samling religiösa texter och magiska formler som ska hjälpa den döde i sin resa till dödsriket. Dessa texter benämns pyramidtexterna och skrevs på väggarna i kungliga pyramider. Under det Mellersta riket (ca 2060 – 1795 f.Kr.) övergick dessa texter till att vara skrivna på insidan av kistor. I form av papyrusrullar blir de vanliga under det Nya riket (1550 – 1070 f.Kr.), då benämns de som dödsboken, eller ”de dödas bok”.

    I Medelhavsmuseets samling finns ett nästan två meter långt fragment av en dödsbokspapyrus som en gång har skrivits åt en man som hette Khahapi. Han levde under den 27e dynastin (525-405 f. Kr.).

    ED Dödsbok detalj

    Detalj från Khahapis dödsbok, scenen kan ses i övre högra hörnet. Här dödar han en av kaosormarna som lurar i Underjorden.

    ED dödsboken MM

    Khahapis dödsbok i Medelhavsmuseet, MME 1981:022.

    Ett annat exempel på en rikt illustrerad dödsbok är den som en gång iordninggjordes till en man som hette Ani och som levde under 1200-talet f.Kr. Papyrusrullen som boken är skriven på finns i dag på British Museum. Det kapitel som berättar om den yttersta domen finns avbildat som en kopia i Medelhavsmuseets Egyptenutställning.

    ED BD_Weighing_of_the_Heart

    Domstols-scenen in Papyrus Ani via Wikimedia Commons.

    De gamla egyptierna trodde att universum bestod av jorden, himlen och en underjord. De såg hur solen steg upp (föddes) på den östra himlen om morgonen för att växa sig stor under sin resa över himlavalvet, och för att på kvällen sjunka ner (dö) bakom den västra horisonten. MEN nästa dag skulle den födas igen! Samma tanke hade de med månen som de såg skifta mellan sina faser; från den smala månskäran växte den sig större till en fullmåne för att återigen smalna och ”dö”. Den cykliska tanken om död och återfödelse kopplades till Nilens årliga översvämningar, där vattnet under sommarmånaderna steg och svämmade över åkrarna för att sedan sjuka och lämna plats där nytt liv kom att spira.

    Hjärtat var människans centrum, här förvarades alla tankar, känslog och gärningar. Därför framställdes det som en kruka, som den här hjärtamuletten.

    Hjärtat var människans centrum, här förvarades alla tankar, känslog och gärningar. Därför framställdes det som en kruka, som den här hjärtamuletten.

    På samma sätt som livet cirkulerade i naturen tänkte sig de gamla egyptierna att också människan skulle ges möjlighet att återuppstå efter döden till ett evigt liv. Men, för att kunna återuppstå på ”den andra sidan” måste man ha alla delar av människan intakt. För egyptierna bestod människan av sju komponenter, dessa var: hjärtat (ib), kroppen (khet), namnet (ren), livskraften (ka), den saliga anden (akh), skuggan (shut) och själen (ba).

    Så, för att återuppstå måste du ha bland annat hjärtat med dig och vi kommer snart att få veta varför!

    Den största prövning som en människa kom att genomgå var den som utspelades i de två sanningarnas hall, den plats man kom fram till om man lyckades, med hjälp av dödsbokens instruktioner, hitta genom den farliga underjorden. Här skulle gudarna bedöma den dödes gärningar under livet på jorden för att avgöra om hen förtjänade att inträda i nästa liv.

    Först skulle den döde tilltala 42 gudar vid deras namn, och förklara att hen var oskyldig till en rad synder, t.ex. lögner och stölder. De är de gudarna som man kan se sitta längst upp i avbildningen, som en jury (fast alla 42 syns inte just här).

    De gamla egyptierna trodde att hjärtat var människans centrum, och att det var i hjärtat som tankar och känslor bodde. Därför vägdes den dödes hjärta mot Maats fjäder. Maat var sanningen och rättvisans gudinna som personifierade den moral var och en skulle leva efter. Eftersom hjärtat kunde tala fanns det också magiska formler som försäkrade den döde att det inte skulle skvallra om eventuella synder inför domstolen. Det var den sjakalhövdade dödsguden Anubis som skötte om vågen och avläste resultatet. Om vågen vägde jämt innebar det att den döde levt väl, guden Thoth, här avbildad med skrivarens verktyg i handen, lämnade då tillbaka hjärtat till dess ägare och förklarade den döde ”sann med avseende på rösten” (saliggjord) varpå hen välkomnades in i Dödsriket och dess kung Osiris.

    Om hjärtat, däremot, var tyngre än Maats fjäder så blev dess ägare fördömd och hjärtat slukades av det hemska monstret Ammit och människan slutade att existera!

    Alla kopior av dödsboken som har bevarats till våra dagar visar dock alltid att vågen vägde jämt!

    Det här är gudarna som vi se i domstols-scenen:

    E 2Anubis MM 15048

    Anubis: guden för död, balsamering och begravning. Han framställs som en sjakal eller som en människa med sjakalhuvud (MM 15048).

    ED MM 11431(1) Maat

    Maat: rättvisans, sanningens och den gudomliga ordningens gudinna. Hon avbildas som en kvinnofigur med en fjäder på huvudet, eller bara som fjädern självt. Här ser vi Maat som en del av Hatshepsuts kartusch (MM 11431).

    Ammit

    Ammit: ett mytologiskt djur som hade ett krokodilhuvud, framkropp som ett lejon och bakkropp som en flodhäst. Hennes namn betyder bokstavligen ”slukerskan”.

    ED MME 1993;008(5)Horus

    Horus: himmelens gud och även symbolen för den levande kungen. Han avbildades oftast som en falk, eller en människa med falkhuvud (MME 1993:008).

    ED MM 14955(2) Osiris

    Osiris: den viktigaste dödsguden och även kung i dödsriket (MM 14955).

    ED 2 MM 14961(2)

    Neftys: Isis syster och en av de fyra beskyddande gudinnorna som vakar över den döde (MM 14961).

    E 2 MM 14961(2)

    Isis: beskyddande gudinna. Hon är Osiris maka och Horus mor. Avbildad som en kvinna med symbolen för en tron på huvudet (MM 14961).

     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     


    20160427_135915

    Mahmoud Allam är egyptologisk guide, han kommer från Egypten och har en bachelor-examen från universitet i Alexandria med egyptologi som specialitet. Allam genomförde under våren 2016 praktik vid Medelhavsmuseet.