• Att kasta gurkan i sjön

    20 March, 2015 | Föremål | 1 kommentar

    Efter en lång dag, som hade inletts med fakirtåget ner till Göteborg, slank jag på hemvägen in i pocketbutiken på Göteborgs centralstation. Jag behövde något att läsa på tåget hem och hade fem minuter på mig.

    Snart stod jag och fingrade på ”Haren med bärnstensögon”, en släkthistoria av Edmund de Waal om den stenrika judiska släkten Ephrussi där en samling japanska miniatyrer, så kallade netsuker, hela tiden finns med i familjens öden. Den fick det bli.

    I kassan låg en hög med Bea Uusmas ”Expeditionen” och jag ser plötsligt hur min egen hand greppar översta exemplaret och placerar detta på de Waals släktkrönika. Så istället för netsuker och Ephrussi blev det ingenjör Andrées katastrofala ballongfärd och packis som jag försjönk i på tåget hem.

    Haren med bärnstensögonen blev sedan liggande i bokhyllan en månad innan mina ögon föll på den igen och den här gången började jag läsa. Netsuker har alltid fascinerat mig och det finns ett stort antal sådana på våra museer men jag vet egentligen inte mycket om dem. Vad användes egentligen en netsuke till? Eftersom kimonon saknar fickor var man tvungen att bära med sig sina personliga tillbehör i en börs eller dosa. Netsuke används då för att förankra dosan i bältet. Det här var en av de rikare killarnas viktigaste modeaccessoarer.

    Till vänster teckning som visar hur en netsuke håller fast inro i bältet (teckning av Rama, wikimedia Commons,  CC BY-SA 2.0 fr) http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Netsuke-p1030001.jpg#/media/File:Netsuke-p1030001.jpg Till höger inro med netsuke från Etnografiska museet, 1925.25.0001.

    Till vänster teckning som visar hur en netsuke håller fast inro i bältet (teckning av Rama, wikimedia Commons, CC BY-SA 2.0 fr)  Till höger inro med netsuke från Etnografiska museet, 1925.25.0018.

    Så förutom en god läsupplevelse hoppades jag kunna lära mig ett och annat. Så praktisk är jag! Och sonen fick på köpet ett ämne till sin skrivuppgift om ”någon typ av hantverk”.

    Jag gillade verkligen de Waals bok, den levde sig kvar länge efteråt vilket hos mig är ett gott betyg. Och jag fick lära mig ett och annat om netsuker också även om det inte var jättemycket från själva boken, det ska sägas. Det mesta snappade jag upp genom parallelläsning och parallellgoogling, inte minst i våra egna samlingar och publikationer (jag börjar för övrigt känna viss självirritation över att jag har svårt att läsa någonting utan att hela tiden fingra på mobilen eller springa till bokhyllan). En av de mest minnesvärda figurer jag stötte på var en liten netsuke (1936.21.0002, Etnografiska museet, det är den som syns på översta bilden) som vår Japanintendent Petra Holmberg skrivit om i ”Med världen i Kappsäcken”. Den finns just nu utställd på Östasiatiska museet och den finns faktiskt även på bild i Wikimedia Commons.

    En kappa, verk av Sawaki Suushi (1707-1772) ur Hyakkai-Zukan.

    En kappa, verk av Sawaki Suushi (1707-1772) ur Hyakkai-Zukan. Bild från Wikimedia Commons. Public domain.

     

    Denna netsuke, som sannolikt är relativt nygjord, föreställer en liten fantastisk jättestark mytologisk varelse som kallas för kappa (kawatarō) som lever i, eller vid, vatten och som beskrivs som ”aggressiv mot människor, men artig”. Bara en sådan sak! Ibland har kappan beskrivits som en avlägsen släkting till Näcken. Läser man på Wikipedia så beskrivs varelsen som en ”måttligt elak demon”! Måttligt elak! Jag tycker det är lysande.

    Men inte nog med detta: kappan sägs ha en hålighet i hjässan där vatten från dess sjö/flod/damm förvaras. Detta vatten är kappans livselixir. Problemet med detta arrangemang i kombination med dess artiga läggning är många gånger förödande. Om du möter en så behöver du bara buga. Den lille demonen måste då besvara din hälsning och därmed rinner den livsviktiga vätskan ut ur sin hålighet. Nog för att en oväntad bugning kan vara ganska avväpnande i vissa sammanhang, för kappan är den en katastrof.

    Det finns en tradition i Japan att skriva sitt namn på gurkor och slänga dem i närliggande vattendrag. Det här har med kappan att göra. De älskar gurkor och så länge man förser dem med sådana så låter de dig vara i fred. Undrar om inte befolkningen i Silverhöjd (i SVT:s nya serie Jordskott) borde tippa ett gäng gurkor i den där skogen de har runt knuten? Eller bjuda herr Ragnerstam på en?

    Fotnot: Östasiatiska museets basutställning innehåller ett stort antal netsuker. I den kommande utställningen “Japan äger rum” på Etnografiska museet kommer man att kunna se netsuke och inrō ur Bildts samling.

    Taggar:

    author photo

    Magnus Johansson är sedan 2008 digitaliseringskoordinator vid Världskulturmuseerna. Han är arkeolog i botten och har tidigare arbetat vid Riksantikvarieämbetet.