• Captain Cook fann Hawaii – som blev hans död

    24 februari, 2017 | Arkeologi, Etnografi, Föremål, Okategoriserade, Samlande | 1 kommentar

    Detta är första delen i en serie om två berättelser om långa resor till varma kontinenter och avlägsna platser.

    Under Kapten James Cooks första resa till Stilla havet passerade man i januari 1769 Eldslandet och lite senare samma år rundade man Kap Horn, i april samma år kom man till Tahiti. Huvuduppdraget var att åt segla åt syd och sydväst där man fann Nya Zeeland, där stannade man i sex månader för att kartlägga kusterna. Därefter korsade man Tasmanska havet och kom till Australiens sydostkust varefter man seglade norrut och utforskade Australiens östkust.

    Daniel Solander, Sir Joseph Banks, kapten James Cook, John Hawkesworth och Lord Sandwich

    Fartyget blev strandat och var nära att sjunka

    I juni 1770 strandade fartyget på Stora barriärrevet och var nära att sjunka men efter en nödtorftig reparation hittade besättningen en lucka i revet som idag bär namnet Cookpassagen. Efter att ha seglat till Batavia (Jakarta) för att proviantera återvände man till England och var framme den 13 juli 1771. Med på denna resa var vetenskapsmännen Joseph Banks (26 år) och hans gode vän den svenske botanikern Daniel Solander (36 år). Med på resan var också några astronomer och illustratörer.

    Man skulle finna en större kontinent längre söderut

    Ett föremål som ingår i våra samlingar och som kan ses i Oceanienmontern på museet. Insamlat av Anders Sparrman under Cooks andra resa.

     På grund av kritik mot att man inte utforskat området tillräckligt företogs en andra resa 1772–1775. Cook var då den förste som passerade södra polcirkeln och fann Sydgeorgien och Sydsandwichöarna. Huvudsyftet med expeditionen var att hitta Terra Australis. Cook hade genom att segla söder om Nya Zeeland visat att Nya Zeeland inte var en utstickare av en större kontinent. Man visste, då Cook kartlagt Australien, att det rörde sig om en kontinent men medlemmarna i Royal Society trodde att man skulle finna en större kontinent längre söderut. Sålunda färdades man söder om Australien och den 17 januari 1773 blev han den förste som passerade södra polcirkeln.

    En viktig resenär – naturforskaren Anders Sparrman

    Porträtt av Anders Sparrman, okänd konstnär.

    I dimmorna kring Antarktis kom man bort från fartyget HMS Adventure och fick fortsätta med bara HMS Resolution. Cook nådde nästan Antarktis, men vände istället norrut till Tahiti för att proviantera. Därefter gjordes ett andra försök att hitta Terra Australis (Australien). På hemvägen landsteg han på Vänskapsöarna (Tonga), Påskön, Norfolkön, Nya Kaledonien och Nya Hebriderna. Med på denna resa var den svenske naturforskaren Anders Sparrman (24-år). I samlingarna har vi ett hundratal föremål som härstammar från Anders Sparrman där stor del kommer från denna resa. Den svenske vetenskapsmannen blev så småningom politiskt aktiv mot slaveri och arbetade även som fattigläkare.

    Ett armband med en rund skiva av snäckskal, som Anders Sparrman köpte under Cooks andra resa.

    James Cooks sista resa

    Innan Cook företog sin tredje expedition 1776–1779 blev han befordrad från kapten till kommendörkapten. I juli 1776 avseglade Cook med skeppen Resolution och Discovery. Syftet med resan var att från Berings sund försöka finna Nordvästpassagen. Uppdraget misslyckades men man upptäckte flera öar i södra Stilla Havet samt Hawaii som han kallade Sandwichöarna. Efter att ha stoppats av isen i norr återvände expeditionen till Hawaii för att övervintra. En konflikt med lokalbefolkningen ledde till att Cook dödades på stranden vid Kealakekua Bay på huvudön Hawaii den 14 februari 1779.

    En så kallad ”Grand Tour”

    Det finns ytterligare en resa som påverkat våra samlingars innehåll och det är märkligt nog en resa inom Europa. Johan Alströmer (35-år) och Göteborgs stadsarkitekt Carl Wilhelm Carlberg (31-år) företog 1777–81 en så kallad ”grand tour” som omfattade större delen av Europas kontinent där främsta syftet var att samla in naturalster, verktyg, maskinmodeller och annat smått och gott som skickades hem till Sverige. Under denna resa inhandlades föremål från James Cooks resor. Clas Alströmer, Johans äldre bror bekostade både inköp och deras resa. Grand Tour påbörjas i Göteborg den 30 maj 1777. Man kom fram till London den 24 oktober efter uppehåll på flera europeiska orter i bland annat Amsterdam, i princip tillbringades hela 1778 i London. Det är först i juni 1781 som Alströmer reser hem till Sverige.

    En gördel av flätverk från Cooks första resa vilken Johan Alströmer fick i gåva av Joseph Banks när de träffades i London.

    Dessa föremål utgör idag en mycket viktig del av Världskulturmuseernas samlingar

    I museets samlingar finns det i dag ett 70-tal föremål som kan knytas till Johan Alströmer. Många av föremålen har tillhört Sir Joseph Banks och härstammar till en stor del från James Cooks första expedition 1768–1771 där Banks och Daniel Solander deltog. Banks gav eller sålde dessa till Johan Alströmer då han besökte i London 1778. Johan Alströmer skickade hem föremålen till släktens privatmuseum på Kristinedal samlingen flyttades till Gåsevadsholm av Johans bror Clas år 1787. De fanns i familjen Alströmers ägo fram till 1848 då Jonas och Oskar Alströmer skänkte dem till Kungliga Vetenskaps Akademien ur vilkas samlingar delar senare kom att utgöra en del av Etnografiska Museet samlingar i Stockholm. Som tidigare nämndes finns här också ett hundratal föremål från Sparrmans resa.

     

    Nästa berättelse från Söderhavet blir ett skutt fram i tiden med nedslag i 30-50-talet med bland annat Yngve Stoor och Hawaii-kvintetten.