• Coolaste skidorna?

    11 april, 2017 | Etnografi, Föremål | 2 kommentarer

    Det här är de coolaste skidor jag någonsin sett! Skidor med bindningen på en upphöjd platå utskuren ur ett trästycke och undersidan klädd med renpäls! Fantastiska! Jag blev överlycklig när jag såg de i museets magasin första gången. Jag som älskar att åka skidor!

    Snösko, skida 1892.03.0057 Foto: Världskulturmuseerna / Johan Jeppsson (cc-by)

    I Stockholm är våren kommen och på sin höjd syns någon snöfläck i Hammarbybacken. Men Sverige är, som vi alla vet, ett avlångt land. I norra delen av landet infaller nu den bästa av alla årstider – vårvintern. Den märks inte av, den kanske inte ens finns, söder om Dalälven. Men den som någon gång varit i fjälltrakterna under mars-april vet vad jag menar – det är en underbar tid när snön börjar smälta, solen värmer och dagarna är långa. Dagar som är som gjorda för att ta ut skidorna för en dagstur på fjället och ta en lång fika i solen.

    Undersida av skida, klädd med renpäls, 1892.03.0057. Foto: Världskulturmuseerna / Johan Jeppsson (cc-by)

    De flesta av dagens skidor är ju små underverk: lätta material, strukturer, teknik och tillbehör i form av olika slags valla, både för att få glid och för att få fäste. De skidor som Etnografiska museet har i sin samling har bara vissa likheter med dagens skidor. Skidorna är bredare, för att få bra bärighet mot snön, och helt tillverkade av trä. Den främre spetsen är mer eller mindre böjd uppåt och de flesta av skidorna smalnar av i bakkant. Flera av museets skidor har undersidan täckta av ren- eller sälpäls, som en permanent stighud. Pälsen är fastsatt med håren i åkriktningen, vilket ger bra glid framåt samtidigt som man får bra fäste uppför. Skidorna som finns i museets samling är av östlig, eller arktisk, typ, vilket är våra moderna skidors förebild. Den östliga typen kännetecknas av att man har två lika långa skidor. Den västliga typen av skidor är annorlunda och fungerar så att man har en lång ”glidskida” och en kort ”sparkskida”, där endast den korta skidan är skinnklädd.

    Bindningar på platå med fastspikat björknäver, 1892.03.0057 Foto: Världskulturmuseerna / Johan Jeppsson (cc-by)

    Hur kom skidorna till samlingarna?

    Just det här specifika paret skidor kommer från folkgruppen chanter som lever kring floden Ob i Sibirien. Skidorna samlade Fredrik Robert Martin in, extra ordinarie amanuens vid Statens historiska museum, under sin resa i Sibirien 1890. Resans syfte var att studera arkeologi och etnografi i området och han samlade även in en mängd föremål. Skidorna är skurna i ett stycke med en upphöjd mitt, som en platå, där bindningen av läderremmar sitter. Platåns funktion kan vara för att hålla skon torr eller för att få en annan styrning på skidan. På själva steget har björknäver spikats fast.

    Kort skidhistorik

    Den historiska traditionen att åka skidor verkar vara koncentrerad till Norden och de sibiriska områdena. I Nordamerika och Kanada har man enbart använt sig av snöskor. Snöskon är en utveckling av sandalen och ett utmärkt hjälpmedel för att ta sig fram på snö. Skidan har så klart samma funktion, men med fördelen att man även kan glida på den. Ordet skida härstammar från det fornnordiska ordet skið som betyder kluvet trä. Den äldsta skidan man känner till har hittats i Sverige, i Kalvträsk, Västerbotten, och är ca 5200 år gammal. Det finns hällristningar och hällmålningar i Skandinavien och västra Ryssland där skidande, jagande människor är avbildade från samma tid. I den nordiska mytologin hittar man bland andra guden Ull som åker skidor, han finns avbildad på en runsten i Böcksta i Uppland.

    Guden Ull på skidor. Foto: Uwe Zimmermann (CC BY-SA 3.0)

    Människor i trakter med stora årstidsväxlingar har med stor sannolikhet genom alla tider haft en speciell relation till de olika årstiderna. När ljuset och värmen kom tillbaka i de kalla och vintermörka delarna av världen tändes nog hoppet igen och kanske kunde även de njuta av en skön vårvinterdag på sina skidor.

     

    Huvudbild: Närbild av skidans renpälsklädda undersida. Foto: Världskulturmuseerna / Johan Jeppsson (cc-by)

    Taggar:

    author photo

    Anna Fahlén arbetar som föremålsantikvarie vid myndighetens tre museer i Stockholm: Etnografiska museet, Östasiatiska museet och Medelhavsmuseet. Anna har en magisterexamen i arkeologi och antikens kultur och samhällsliv, dessutom har Anna en praktisk textilutbildning.