• Cypern och Sardinien-skilda världar?

    27 september, 2017 | Arkeologi, Digitalisering, Föremål | 0 kommentarer

    Cypern och Sardinien. Den förstnämnda i öst och den andra i västra Medelhavet. Vad har de gemensamt och vad skiljer dem åt? För att få svar på den frågan kan det vara till hjälp att studera vår Cypernutställning samt ta en titt i broschyren ”Fynd från Sardinien” som finns i vårt bibliotek. Denna broschyr är en lista över de föremål som Medelhavsmuseet hade på en utställning redan 1980.

    De fyra männen
    Som museipedagog på Medelhavsmuseet rör jag mig dagligen bland utställningarna. Föremålen gör allt de kan för att få uppmärksamhet. Cypernutställningen är den som är centralt belägen och består utav omkring 1500 föremål. Därför är det också den jag oftast passerar igenom på mina visningar eller promenader genom museet. Då brukar jag visa helgedomen Ajia Irini med dess terrakottafigurer, föremålen från Vouni och därefter går jag till sarkofaglocket tillägnat den egyptiska kvinnan Taperet. Men däremellan brukar jag ibland göra ett extra stopp då vi här passerar en stor monter föreställandes fyra män på rad. Dessa män från Cypern är fint huggna, resliga, med skägg och med det där karaktäriska småleendet spelandes på läpparna. Men det som museibesökarna gärna kommenterar eller uppmärksammar är handens rörelse. Skulpturerna står där och ser ut att titta rakt fram någonstans ovanför våra huvuden och med handen höjd som i en hälsning. Men en hälsning till vad? På dess textbeskrivning tolkas det som en bönegest. Handens rörelse tillsammans med munnens småleende karaktär gör skulpturerna enligt mig mer levande.

    Terrakotta, Mersinaki, från ca 500 f Kr. Foto; Ove Kaneberg, Världskulturmuseerna. CC-BY
    Syntolkning: fyra statyer i en glasmonter, alla höjer vänstra handen i en hälsning och ler.

    Men någonstans i mitt minne påminner just handens ”hälsning” om något. Jag har sett den förut, nämligen från en resa till Sardinien för några somrar sedan.

    Nuragerna
    På Sardinien, tillhörande Italien, fanns en gång i tiden en civilisation som kallas nurager. De försvann mystiskt kring 500 f Kr. Kanske assimilerades de gradvis in i den romerska sfären eller så flydde de till någon annan plats. Det här folket byggde speciella torn uppe på höjden blickandes över dalar och längs kusten. I dessa torn bodde en inflytelserik person, kanske en general, ämbetsman, präst eller hövding. För kring dessa torn har arkeologer kunnat framlägga bostäder och annat som tyder på vardagligt liv.

    Nuragiskt torn, Sardinien, foto; från pinterest.
    Syntolkning: Torn, gråa moln, fält, Stenvall


    Sardinienutställningen 1980

    1980 hade Medelhavsmuseet en tillfällig utställning om Sardinien, från 4000-500 f. Kr i samarbete med tre utländska museer. Två från Sardinien (Museo Archeologico Nazionale och Museu Nazionale ”G.A.Sanna”). Ett museum kommer också från Karlsruhe, Tyskland och heter Badisches Landesmuseum. Medelhavsmuseets bibliotek som är tillgängligt för forskning och studier har en liten broschyr med beskrivningar på alla föremål som fanns i utställningen. Ett av dessa känner jag direkt igen då den föreställer en figurin i brons, klädd i mantel/kappa, en käpp i vänstra hand och handen i en sorts hälsning. Denna hälsning är nästintill identisk med den cypriotiska versionen och kan därför tolkas ha varit en sorts bönehälsning. Den här figuren är dock skägglös, barfota och med en bröstdolk och pannring. Dessa attribut ska då illustrera en person med hög värdighet, kanske en stamhövding.

    Bronsfiguren samt broschyren för Sardinienutställningen. Foto; Max Bretschneider, CC:BY
    Syntolkning: Gult papper, gubbe i mantel hälsar, text om fynd från Sardinien.

    Dessa bronsfigurer tolkas ha varit avbildingar av människor i färd med att offra eller be till en gudom. Dessutom ser det ut som att personen slutit ögonen vilket också kan ge intrycket av en person i sinnesro. Kroppen är dock smal kring midjan, en likhet med de cypriotiska männen. Men de cypriotiska männen verkar ha mer triangelformade bringor d.v.s. ge ett mer muskulöst intryck.

    Något som jag finner intressant är att Medelhavsmuseets databas, Carlotta endast har ett föremål från Sardinien dokumenterat, med knapphändig information. Det rör sig om en bronsfigur, tolkat som en avbildning av en man. Denna man verkar bära en mantel av något slag, har en svampformad(spetsig?) hatt och båda händerna höjda i en bönegest.

    Mansfigur. Brons, Sardinien. Foto: Ove Kaneberg, Världskulturmuseerna. CC-BY
    Syntolkning: bronsfigurin, figuren har en spetsig huvudbonad.


    Västra Medelhavet i skymundan

    Men den knapphändiga samlingen av föremål från Sardinien visar också den dominans Grekland, Rom, Cypern och Egypten (och i viss mån Mellanöstern) har på Medelhavsmuseet. Likaså har Carlotta bara ett föremål, ett huvud från Sicilien och fyra föremål från Malta. Av dessa är bara ett fotograferat, en liten oinochoe. Från övärlden i västra Medelhavet kommer överlägset flest från Sicilien. Härifrån har Medelhavsmuseet 22 föremål i samlingarna och tolv utställda.


    Mer balans i dokumentationen efterfrågas

    Går det då att beskriva Cypern och Sardinien som skilda världar? Utifrån utbudet i Carlotta så säger jag ja på den frågan. Men jag inser också, tack vare broschyren om Sardinien och Cypernutställningen att det finns mycket gemensamt, t ex religion. Både kontrasterna och likheterna ser jag som ytterst fascinerande. Därför är det också inspirerande att följa Världskulturmuseernas f d intendent Christian Mühlenbocks arbete på Sicilien (som du kan läsa mer om i hans egna blogginlägg). Där utför han arkeologiska undersökningar som förhoppningsvis kan komplettera vår allmänna förståelse om hur västra och östra Medelhavet hänger samman.

    Cypernutställningen är särskilt aktuell då Medelhavsmuseet firar 90 årsjubileum till minne av den svenska Cypernexpeditionen mellan åren 1927-31. För mer info om detta se hit.

    Huvudbild: Nuragiskt torn, Sardinien, fotograf okänd, hämtad från Pinterest. Syntolkning: Insidan av tornet, stenar, solen tittar fram ur öppningen i taket.

    Taggar:

    author photo

    Max Bretschneider är masterstudent i arkeologi och museipedagog vid Världskulturmuseerna. Han är uppvuxen i Göteborg samt med tyskt påbrå från Bayern. Max är framförallt intresserad av antiken och neolitikum, han har sin främsta arbetsplats på Medelhavsmuseet.