• En prins, en lutaspelare och en harpist

    26 November, 2014 | Arkeologi, Föremål, Förvärvsomständigheter, Samlande | 0 kommentarer

    I Medelhavsmuseets samlingar finns föremål i alla olika storlekar, från mycket små till väldigt stora. Flera av mina favoritföremål är just mycket små, miniatyrföremål, och ofta kan man hitta likadana eller liknande föremål av större storlek i samlingarna.

    Ett av dessa miniatyrföremål är en dekorerad flaska av glas med nummer NM 0950/1939, den är bara 2,8 cm hög. Föremålet förvärvades i Teheran år 1933, som en del av en samling bestående av omkring 700 föremål och fragment av glas inköpta av den svenska arkeologen Ture J:son Arne. Säljaren var A. Hannibal, en rysk affärsman och samlare. Föremålen som inköptes hade samlats in vid olika utgrävningar runt om i Iran.

    Glassamlingen förvärvades av Nationalmuseum, och deponerades senare på Medelhavsmuseet.  Delar av Hannibals glassamling publicerades redan 1935 av konsthistorikern Carl Johan Lamm i Glass from Iran in the National Museum. Sedan dess har inte mycket skrivits om samlingen, men publikationen nämns ofta i arbeten om islamisk konst, i synnerhet när det gäller glas. Den lilla flaskan skriver Karin Ådahl, dåvarande intendent på Medelhavsmuseet, mer om i Medelhavsmuseet. En introduktion (1982) samt i museets Bulletin nr. 25 från år 1990.

    Flaskans form är vanlig, med globformad kropp och halsen som vidgas uppåt, men den är anmärkningsvärt liten i storleken. Flaskor av den här formen är praktiska och har lång kontinuitet, de tillverkades från romartiden och långt in i medeltiden. Glaset är färglöst och transparent. Enligt Karin Ådahl kan föremålet dateras till sent 1100-tal eller tidigt 1200-tal, att döma av stilen på det målade motivet. Tekniken som använts vid bemålningen är ovanlig då det gäller dekoration på glas, men det är en annan historia.

    På föremålet avbildas tre sittande figurer, utplacerade med jämna mellanrum runt om flaskans kropp. En av figurerna är en man som sitter i skräddarställning med benen under sig. I sin ena hand håller han en bägare, upplyft mot bröstkorgen. Han sitter på en gyllene tron och bär en guldkrona över det långa mörka håret, runt huvudet syns en gloria. Att döma utifrån figurens position och attribut kan man anta att det handlar om en prins. _DSC8738 lutaspelareDe två andra gestalterna föreställer en lutaspelare respektive en harpist, båda är sannolikt kvinnor. De sitter i samma position som prinsen, med benen gömda under klädedräkten. Lutaspelaren, som spelar instrumentet med sin högra hand, bär en blå dräkt och har en gloria runt huvudet.Harpist Figuren som spelar harpa bär en blekt malvafärgad dräkt och också  över hennes huvud syns en gyllene gloria.

    Prinsar och scener ur hovliv är vanligt förekommande motiv i tidig och medeltida islamisk konst. Andra motiv som representerar hovliv är jaktscener, falkdressyr, dansare och musikanter, där harpisten och lutaspelaren utgör de två vanligast förekommande och mest uppskattade inslagen. Motiven uppträder på en rad olika material: metall, elfenben, trä, keramik och ibland också som väggdekoration. I senare tider blev motiven även vanliga i miniatyrmålningar.

    Avbildningen på den här glasflaskan, en man med en bägare, en lutaspelare och en harpist är således världslig, men samtidigt symbolisk. Prinsen med bägaren symboliserar makt, och de tre figurerna tillsammans representerar tillvaron i paradiset, återfödelsen och evigt liv.

    Att de tre figurerna förekommer på en liten glasflaska som denna är ovanligt, och det gör den till en spännande och unik del av Medelhavsmuseets samlingar.

    Taggar:

    Emma Andersson arbetar som föremålsantikvarie vid Världskulturmuseernas tre museer i Stockholm: Medelhavsmuseet, Östasiatiska museet och Etnografiska museet. Emma har en magisterexamen i arkeologi och antikens kultur och samhällsliv, hon har även studerat socialantropologi, kulturmiljövård och museivetenskap.