• Etnografisk fotografi – Såsom i en spegel?

    9 oktober, 2017 | Etnografi, Fotografier, Okategoriserade, Omvärldsbevakning | 0 kommentarer

    Den 22 september 2017 hölls seminariet Etnografisk fotografi – Såsom i en spegel? på Etnografiska museet. Etnografisk fotografi är känsligt material som kan ställa oss inför svåra frågor om det bilderna visar. För att hjälpa oss att hitta rätt i den diskussionen bjöd vi in forskare som kunde bidra med sina perspektiv på utvecklingen som den ser ut idag – och kan komma att se ut i morgon. Nedan hittar du en summering av seminariet.

    På Världskulturmuseerna vill vi att våra samlingsmaterial ska vara så lättåtkomliga som möjligt för alla som kan ha användning av dem. De kan vara betydelsefulla källor för forskare och andra historiskt intresserade i hela världen. De kan vara viktiga spår för dem som har personliga band till avbildade människor och platser, men också utgöra råmaterial för nytt konstnärligt och kreativt skapande.

    Vi har omkring en miljon fotografier i arkiven, så det finns mycket att arbeta med. Men just etnografisk fotografi är känsligt material som kan ställa oss inför svåra frågor om det bilderna visar. Hur dokumentära är de t ex, och vad betyder det? Vad ska vi tro om förhållandet mellan fotograf och avbildade personer med litet inflytande över sina porträtt? På bilder av västerlänningar i Afrika och Asien finns ofta noga noterat deras namn och titlar, medan lokalbefolkningen kan refereras i allmänna ordalag som ”våra bärare”, ”bybor”, eller inte alls.

    Det kan kännas svårt att publicera fotografier av den här typen utan att sätta in dem i ett sammanhang, men kanske minst lika svårt att återskapa sammanhanget utifrån det lilla vi vet. Så skjuts det ofta på morgondagen, och tiden går. De människor som fortfarande skulle kunna komplettera informationen, och bidra till en djupare förståelse av bildernas motiv, får ingen chans att ta del av våra källor förrän det är för sent. Så hur borde vi göra? Hur kan vi på bästa sätt utveckla arbetssätt som både möter forskningens behov och skapar förutsättningar för positiv dialog med ursprungsländer och communities?

    Seminarium Etnografisk fotografi på Etnografiska museet 22 september 2017. Vänster: Eva Aggeklint, Höger: Ylva Habel, Nedre raden: Klas Grinell. Bilder: Johanna Berg, Världksulturmuseerna, CC:BY.

    Hur gick seminariet till?

    Johanna Berg, Världksulturmuseerna Digitalt, och Klas Grinell, forskningssamordnare Världskulturmuseerna, hälsade alla välkomna.

    Eva Aggeklint, som är konstvetare, fördjupade sig i Gun Kessles fotografier från Maos Kina 1962. Det är strax efter det stora språnget och den omfattande svältkatastrof det ledde till, men syns denna större politiska kontext alls i Kessles vardagsbilder? Hur fri kan en resenär som hon stå från den kinesiska propagandan?

    Barn som äter, Kina 1962. Fotograf: Gun Kessle, Östasiatiska museet. Världskulturmuseerna, CC:BY. GK-blad07-06.

    Ylva Habel är medievetare och tittar på bildmaterial från den svenska Kongo-missionen. Hon diskuterade i sin presentation det koloniala arvet i våra arkiv, vikten av att analysera de positioner av makt och vanmakt som finns avläsbara i de etnografiska samlingarna och den sorg och smärta historien ofta väcker. Vilka individer har setts som viktiga, och hur? Vem fick dokumentera vems liv och historia, och på vems uppdrag?

    Simon Sorgenfrei, som är religionsvetare, kunde inte delta på dagens seminarium men hans insats i projektet kommer att utgå ifrån bildmaterial från den kristna missionen i Kashgar, ett i huvudsak muslimskt område i västra Kina. Han vill se vad de svenska missionärernas fotografier kan berätta om den religion de ville rädda själar ifrån.

    Ill: Manstyper. Krigsdans. Bali. Fotograf: Okänd, Etnografiska museet. Världskulturmuseerna, CC:BY. 0121.0001.

    I vår har forskarna hunnit jobba sig in i arkiven, och vi hoppas kunna bjuda in till ett nytt seminarium för att ta del av vad de hittat. Det blir spännande! Under tiden arbetar vi vidare med våra dilemman, och försöker samtidigt ge största möjliga spridning åt våra resurser – så att flera kan ta del i diskussionen. Sista ordet är aldrig sagt.

     

     

    Johanna Berg är sedan hösten 2016 ansvarig för Världskulturmuseerna Digitalt. Hon har tidigare arbetat med digitala kulturarvsfrågor på bl a RAÄ och Digisam vid Riksarkivet.

    Klas Grinell är forskningssamordnare på Världskulturmuseerna samt docent i idé- och lärdomshistoria på Göteborgs universitet.