• ETT STYCKE VARDAGSHISTORIA FRÅN GRÖNLAND

    9 januari, 2017 | Etnografi, Föremål | 0 kommentarer

    En sökning på ”Grönland” i världskulturmuseernas katalog ger inte mindre än 12779 träffar. Så många är föremålen och fotografierna som beskriver liv, folk och natur på denna vidsträckta del av Arktis. Samlingarna omfattar allt från sälharpuner till dockor. På 1880-talet förde geologen, fil.dr. Nils Olof Holst en större samling föremål till Sverige, bland dem fanns ett par snöbrillor av sälskinn.

    Fridrikshåb. En av de grönländska platser Holst besökte. Bilden är tagen 1889 och hämtad från Fridtjof Nansens bildearkiv.

    Holst reste till Grönland år 1880. Syftet med resan var dock inte att bedriva några etnografiska studier utan geologiska. Mer specifikt reste Holst till Grönland för att studera ”de i detta land efter storartad måttstock allt jemte verksamma jordartsbildande krafterna och öfriga med dem sammanhängande glaciala företeelser”.

    Efter en utdragen seglats och hela 48 dagar efter avresan från Köpenhamn anlände Dr. Holst ombord på briggen ”Peru” i Smalle sund. Härifrån avreste han med hjälp av grönländska vägvisare och medelst ”qvinnobåt” till orten Tigssaluk för att där påbörja sina undersökningar av inlandsisen. Tigssaluk var den, som Holst beskriver det, ”första Grönländareplats” han besökte. Även om Holst vid flera tillfällen i sina beskrivningar av Grönland visar stora fördomar gentemot grönländarna, vilka han bland annat kallar opålitliga, så har han den största respekt för deras kunskap i orientering, deras teknik och utrustning. Med på färden hade Holst även den grönländske vägvisaren Gerhard. Det var också i Tigssaluk som Holst skaffade sig ”den grönländska delen” av sin utrustning. Särskilt omnämner Holst de praktiska kamikerna. En slags stövlar av sälskinn.

    Karta över södra Grönland. Publicerad i Berättelse om en år 1880 i geologiskt syfte företagen resa till Grönland. Holst, Nils Olof.

    I Fiskernäset skaffade sig Holst en annan viktig del i utrustningen för den som reste på Grönland, nämligen två par ”issarussat” eller ”snöbrillor”. Snöbrillor var en nödvändighet för den som färdades i solsken över de Grönländska isarna. Ett visir försett med en smal springa hindrade att ögonen skadades av det starka och av snön reflekterade solljuset. I Holst samling finns ett par snöbrillor i trä och ett par i sälskinn. I museisamlingar är det vanligt att störa på dessa snöbrillor i trä eller ben. Ovanligare är det att hitta dem tillverkade i skinn.

    Som de flesta vet som någon gång snidat i ben eller horn så är det ett tidskrävande och svårt arbete. Föremål i ben tar lång tid att göra och blir därför av nödvändighet dyrbarare föremål. Ofta var och är snöbrillorna som är gjorda av ben även dekorerade, vilket troligen bidrog än mer till viljan hos resenärer och samlare att välja ut just dem.

    Dr. Holts Snöbrillor, ”issarussat” i skinn. 1880.03.0138

    Att sy i skinn är förvisso ingen lätt uppgift det heller, men går ändå betydligt snabbare än att snida i ben. Holst snöbrillor i skinn kan därför vara ett exempel på ett par mer vardagliga snöbrillor. Något som kunde sättas samman på kortare tid än motsvarande i ben eller trä. Snöbrillorna i skinn fungerar också på ett lite annorlunda sätt än de i trä eller ben. Istället för ett visir tittar bäraren ut genom cylindrar. Cylindrarna hindrar solljus från att träffa ögonen men de dämpar också vind.

    Snöbrillorna berättar om vardagen för den som färdades över Grönlands snö och is för över 130 år sedan, men de är också ett fantastiskt exempel på människans förmåga att anpassa sig till livet i de mest skiftande miljöer.

    I etnografiska museets utställning Ursprungsfolk i tre klimat finns flera exempel på snöbrillor från Grönland utställda, varav ett par har tillhört Holst.

     

    Referenser:

    Berättelse om en år 1880 i geologiskt syfte företagen resa till Grönland. Holst, Nils Olof. Sveriges geologiska undersökning, 1886 N:o 81

    Inuit – Glimpses of an Arctic past. Morrison, David & Germain, Georges-Hérbert. 1995