• Fragment av ett kulturarv

    3 november, 2016 | Arkeologi, Bevarande, Föremål, Keramik, Samlande | 0 kommentarer

    Medelhavsmuseets samlingar med ursprung i den östra Medelhavsregionen, från Anatolien i väster till östra Iran, utgörs av ett stort arkeologiskt material. I området blomstrade högt stående forntida kulturer, i städer som Jeriko, Ur, Babylon och Persepolis. Platserna för dessa forna städer, rika på fornminnen, ligger i nuvarande Palestina, Irak och Iran. Samlingarna har vuxit fram under en lång tid. De har byggts upp genom flera betydande förvärv, donationer och inköp, och utgör tillsammans en framstående samling föremål.

    Shah Tepe

    SHM 20564:1514, föremål utgrävt av T.J. Arne i Shah Tepe.

    SHM 20564:1514, föremål utgrävt av T.J. Arne i Shah Tepe.

    För stora delar av samlingen står den svenske arkeologen T.J. Arne. På 1930-talet bedrev han utgrävningar i Shah Tepe, en bronsåldersbosättning söder om Kaspiska havet i norra Iran. Där påträffades stora mängder keramik, som tillsammans med inköpt keramik från andra platser i Iran, samt en unik samling bronser från Luristan, kom till Sverige genom Arnes försorg.

    Shah Tepe var bebott under omkring 2000 år, mellan för ca 5500 och 3500 år sedan. Eftersom platsen var bebodd under så lång tid har lämningarna efter bosättningarna lagrats på varandra och med tiden bildat en kulle, en tepe. Vid Arnes utgrävningar påträffades hus av tegel som torkat i solen, med väggar förstärkta av träpålar och golv av stampad jord eller flata stenar. Keramiken arkeologerna påträffade härrör från olika tidsåldrar. De äldsta keramikfynden utgörs av en svartmålad röd keramik samt en svartgrå polerad. Kärlen har varierade former som är kopplade till olika användningsområden. På Medelhavsmuseet finns en stor samling av dessa svartgrå kärl. Vid bosättningen påträffade man också gravar, ofta placerade mellan husen eller inuti övergivna hus. Den döde låg som regel på sidan, med böjda armar och ben, med gravgåvor placerade runt huvudet och fötterna.

    Kilskrift

    MM 1961:022 Sumerisk kilskrift, administrativ text.

    MM 1961:022 Sumerisk kilskrift, administrativ text.

    I museets samlingar finns ett flertal lertavlor med kilskrift. De är skrivna på sumeriska, babyloniska och assyriska och dateras från 2350-500 f.Kr. De utgör juridiska eller ekonomiska texter, brev och lagtexter.

    Kilskriften uppkom i det sumeriska området i södra Mesopotamien ca 3200 f. Kr. Skriften användes fram till omkring 75 e. Kr. av flera olika folk, babylonier, assyrier, hettiter m.fl. för att skriva sina olika språk. Det var det vanligaste skriftsystemet i regionen före alfabetet. Kilskriften föregicks av tusentals år med förstadier till skrift, i form av små lerfigurer som istället för tecken representerade andra föremål. Kilskriften består av omkring 600 kilformade tecken, som trycktes in i leran innan den torkade.

    Cylindersigill

    NM Ant 2077. Cylindersigill av kvarts och kalcedon.

    NM Ant 2077. Cylindersigill av kvarts och kalcedon.

    Cylindersigill tillverkades ofta i olika bergarter, halvädelstenar, glas eller ben. Liksom kilskriften var det sumererna som började med att tillverka och använda cylindersigill, vilket spreds till andra folk i Mesopotamien och det gamla Iran. Sigillen användes för att försegla rum, som förrådsrum, kärl och andra behållare. De förseglade även dokument och avtal, som ibland omslöts av ett fodral. Sigillen kunde också användas som intyg på ägandeskap. De är ofta genomborrade på längden av ett hål, och kunde på så sätt bäras som utsmyckning på ett tunt snöre eller en kedja, runt halsen eller midjan.

    Sigillen rullas i mjuk lera och lämnar ett avtryck i relief, en bild ofta mycket mer framträdande än vad den ser ut att vara på sigillet. Bilderna upprepas efter varandra och visar olika scener, som vardagsliv, kamp mellan djur eller möten mellan gudar och människor. Ofta finns också en text i kilskrift på sigillet.

    En assyrisk relief

    Norr om Bagdad i dagens Irak ligger platsen för den antika assyriska staden Kalhu, nu kallad Nimrud. Kalhu grundades på 1200-talet f.Kr. av den assyriska kungen Salmanassar I, och blev under Assurnasirpal II huvudstad i det assyriska riket. På platsen har arkeologer påträffat ett palats, färdigställt 879 f.Kr. under Assurnasirpal II, det s.k. Nordväst-palatset. Palatset är dekorerat med reliefer huggna i s.k. Mosulmarmor. Ursprungligen var relieferna målade, men idag är färgen i de flesta fall helt borta. Relieferna som täckte palatsets väggar var omkring 400 till antalet, de är idag utspridda på fler än 60 museer runt om i världen. Några reliefer förlorades för alltid då de transporterades på Tigris, ett fåtal av dem förblev på ursprungsplatsen.

    NM Ant 2339. Den assyriska reliefen från Assurnasirpal II palats.

    NM Ant 2339. Den assyriska reliefen från Assurnasirpal II palats.

    Relieferna har olika motiv i palatsets olika rum, men påminner ändå om varandra. I palatsets inre delar fanns reliefer föreställande religiösa skyddsväsen, som skulle avvärja faror och skydda kungadömet. I mottagningsrummet visade väggrelieferna hur assyrierna besegrade omkringboende folk. I ett mindre rum, en förlängning till en av de stora festsalarna, täckte 18 reliefter väggarna. Alla plattor har samma motiv; en bevingad mansfigur, ett skyddsväsen, intill ett stiliserat träd. Endast en av relieferna skiljer sig från de andra i rummet, på den är istället kungen avbildad. Från just detta rum i palatset finns idag en reliefplatta i Sverige, Nationalmuseum förvärvade den via engelska utgrävningar under mitten av 1800-talet. På Medelhavsmuseet är en gipskopia av den nästan två meter höga reliefen utställd, där alla fantastiska detaljer kan beskådas.

    Under våren 2015 rapporterades att IS hade jämnat Nimrud med marken, och resterna av Assurnasirpal II palats hade till stora delar förstörts. När kulturarv far illa eller till och med förstörs i ursprungslandet blir det ännu viktigare för museerna att med omsorg förvalta de delar av samlingarna som har sitt ursprung i dessa länder. Ett forskarteam i Tyskland arbetar idag med ett mycket viktigt projekt. De gör en 3D-rekonstruktion av Assurnasirpal II palats, där nästan alla reliefer virtuellt finns på sina ursprungliga platser. Projektet har försvårats på grund av läget i Irak, och självklart också av förstörelsen av palatset. När projektet är slutfört kommer man virtuellt kunna promenera i det återskapade Nordväst-palatset, och uppleva dess forna prakt.

    Taggar:

    Emma Andersson arbetar som föremålsantikvarie vid Världskulturmuseernas tre museer i Stockholm: Medelhavsmuseet, Östasiatiska museet och Etnografiska museet. Emma har en magisterexamen i arkeologi och antikens kultur och samhällsliv, hon har även studerat socialantropologi, kulturmiljövård och museivetenskap.