• Hur samlar man på minnen? Bakom kulisserna på kommande utställningen Berättelser från Syrien

    5 maj, 2017 | Okategoriserade, Samlande, Utställning | 0 kommentarer

    När man är ny i ett främmande land kan de mest vardagliga föremål bli betydelsefulla. Den här symboliserar plötsligt hela min tidigare existens och nu är jag livrädd att förlora den, säger Khouzama och håller upp en liten grön plastburk som en gång innehöll handkräm.

    Bild: Khouzamas burk (ett föremål som visas i utställningen Berättelser från Syrien) Foto: Tony Sandin / Världskulturmuseerna. CC-BY. 

    Det var den kräm Khouzama använde varje dag hemma i Syrien. När hon idag ser den tomma burken och känner doften som sitter kvar i locket, minns hon sitt hem och en vardag som hon saknar. Hur oansenlig burken än kan tyckas, är den en av få länkar till det liv hon levde före kriget. Livet i Syrien. Som sådan är den oersättlig.

    Just nu fylls ett fyrtiotal montrar här på Medelhavsmuseet med sådana oersättliga föremål: nycklar, kläder, skrivhäften, barbiedockor, en kakelplatta, ett glas och en bruten cellostråke. Alla bär de berättelser och minnen från Syrien. Några minnen är färska och smärtsamma, andra ligger tio, tjugo eller fyrtio år tillbaka i tiden. Tillsammans bildar de vår nya utställning Berättelser från Syrien.

    Installationen av utställningen Berättelser från Syrien. Vänster till höger: föremålskonservator Christian Stadius installerar de samtida inlånade föremålen; Jan Liljeqvist förbereder ljudet till utställningen; valven in till rummet. Bilder: Katarina Ståhl / Världskulturmuseerna. CC-BY.

    Syriens historia – lager på lager

    I Syrien ligger historien och berättelserna i lager på lager. Få andra platser har så lång och lika rik historia. Redan för över 2000 år sedan använde Herodotos benämningen Syrien på landområdet öster om Medelhavet, och redan då fanns där fornlämningar och spår av mänsklig aktivitet som var flera tusen år gamla.

    Ursprunget till så mycket av det vi idag är, kan och gör, ligger i Syrien. I skenet av de senaste årens krig och humanitära katastrof är det lätt att glömma bort, men det var här, i det som idag är Syrien, som jordbruk, stadskultur och skriftspråk en gång uppstod och utvecklades. En del av dessa forntida berättelser anas fortfarande i föremål i Medelhavsmuseets samlingar, som stenredskap, kilskriftsdokument och sigill.

    Personliga möten och minnen

    Arbetet med utställningen Berättelser från Syrien har skiljt sig mycket från de sysslor jag vanligtvis ägnar mig åt här på museet. I stället för att rota runt bland mumier, kistor och gamla inskrifter i våra magasin, har jag den här gången fått möta levande människor och ta del av deras berättelser. Det har varit intressant, omtumlande och helt fantastiskt. Med värme och generositet har syriska familjer tagit emot mig i sina hem, och runt köksbord dignade under mahshi, moloukhia och maamoul har jag fått ta del av deras berättelser och minnen.

    Det har varit en resa genom hela spektrumet av känslor, från förtvivlan och rädsla till nyväckt hopp och bitter besvikelse. Flera berättelser har präglats av den bottenlösa sorgen i att tvingas lämna sitt hem och en längtan tillbaka till gamla vanor, älskade platser och bekanta dofter. Skräckfyllda berättelser om läckande gummibåtar har varvats med hjärtliga skratt vid minnet av fusk med bussbiljetter och snaggning av barbiedockor. Genom berättelserna har jag lärt känna platser som tidigare inte varit mer än namn på kartan för mig – Damaskus och Aleppo, Idlib och Hasakah – och smittats av den kärlek till Syrien som genomsyrar dem alla.

    Lusian Alassaf, som jobbar med utställningsprojektet på Medelhavsmuseet, bjöd kollegor på Syrisk lunch. Bilder: Katarina Ståhl / Världskulturmuseerna. CC-BY.

    Agatha Christie och Syrien

    En som, till skillnad från mig, lärde känna Syrien på ort och ställe var författaren Agatha Christie. Tillsammans med sin man, arkeologen Max Mallowan, tillbringade hon flera år på utgrävningar i Shagher Bazaar, nära Hasakah i norra Syrien. Agatha Christie älskade Syrien. Inte bara de storslagna lämningar som hennes man grävde ut och alla de krukor hon omsorgsfullt rengjorde. Hon älskade framför allt naturen, människorna och landet:

    ”I love that gentle fertile country and its people, who know how to laugh and how to enjoy life”, skrev Agatha Christie i sina memoarer. Särskilt lyfte hon fram det syriska folkets värdighet, artighet och underbara humor. Agatha Christies berättelse om livet i Syrien bär titeln ”Come, tell me how you lived”. Det var en fråga hon fick av så många: Hur levde ni? Hur bodde ni? Hur är det egentligen i Syrien?

    ”Hur är det egentligen i Syrien?”

    Samma frågor har jag ställt gång på gång den gångna vintern. Svaren, berättelserna, finns nu samlade på Medelhavsmuseet. Jag är oändligt tacksam för alla de modiga kvinnor, män och barn som har ställt upp och anförtrott mig sina ofta svåra och väldigt privata minnen. Och som lämnat ifrån sig de föremål som bär dessa berättelser och minnen vidare.

    Det här är inte vilka föremål som helst. De är viktiga länkar till en förlorad plats, ett älskat hemland. De är omgivna av en alldeles särskild magi.

     

    Läs mer om utställningen Berättelser från Syrien – och välkommen till öppningen på Medelhavsmuseet 20 maj!

    Huvudbild och ovan: Installationsvy, Berättelser från Syrien på Medelhavsmuseet. Foto: Tony Sandin / Världskulturmuseerna. CC-BY.