• Keramik – ska det va nå´t att ha?

    1 juli, 2016 | Arkeologi, Föremål, Keramik | 0 kommentarer

    Gammal keramik och skärvor är väl mest bara smutsigt, tråkigt och helt ointressant? Eller??? Kan keramiken berätta något? Svaret är självklart: ja! Annars hade det här blogginlägget varit slut redan här.

    Skärvor från utgrävningar i centrala Kina.

    Faktum är att keramik, både skärvor och hela kärl, är källa till mycket kunskap om människor och samhällen. En skärva, om den inte är alltför liten, berättar vilket typ av kärl det en gång tillhörde – ett stort förvaringskärl, en kopp att dricka ur, ett kärl att laga mat i och så vidare. Kvaliteten på skärvorna säger en hel del om vilken skicklighet krukmakaren besatt. Hur väl bearbetad var leran? Vilken typ av magringsmaterial har man använt? I hur hög temperatur har man bränt leran? Har man dekorerat keramiken och i så fall hur? Om keramiken är importerad kan det tyda på att man bedrivit handel, antingen med keramiken i sig eller så har keramiken varit emballage för någon vara, till exempel olja, säd eller vin. Man kan även göra tester på matrester som kan finnas på skärvorna, vilket kan ge stor kunskap om vad man åt och hur man tillagade det.

    Cup_squid_1300-1200_BC_Staatliche_Antikensammlungen[1]

    Exempel på mykensk keramik.

    Ett spännande exempel på keramik i Medelhavsmuseets samlingar som ser ganska tråkig ut idag kommer från Grekland. I AsinePeloponnesos, en plats där svenska arkeologer grävde på 1920-talet, hittade man gravar från sen bronsålder (ca 1600-1100 f.Kr). Av gravgåvorna att döma var det personer med hög status som blivit begravda där. Men keramiken, den såg allt annat än överdådig ut, helt utan dekoration men med konstiga ”smutsfläckar”. Samma typ av odekorerad keramik med liknande ”smutsfläckar” har även hittats på andra platser från samma tidsperiod. Det här var dessutom under en tid när det tillverkades, och exporterades, högklassig, fint dekorerad keramik i den delen av medelhavsområdet, mykensk keramik. Mycket underligt med andra ord. Forskare har senare uppmärksammat ”smutsfläckarna”, som så klart inte är smuts. Efter analyser har man kunnat konstatera att kärlen varit täckta av tenn, ett ämne som inte förekommer naturligt i Grekland och som under bronsåldern importerades främst från England. Inte helt billigt alltså.

    Keramik från Asine med rester av tenn.

    Keramik från Asine med rester av tenn.

    MMAcc1051

    Keramik från Asine med rester av tenn.

    Vid närmre studie av kärlen från Asine kunde man konstatera att tennet har rullats på kärlet i tunna remsor. Ett experiment utfördes av Carol Gillis och Carola Bohm på Riksantikvarieämbetet där tennfolie upphettades till 220°C. Under upphettning skedde en förvandling – tennfolien blev guldskimrande! Den ”tråkiga”, ”smutsiga” keramiken hade när den placerats i graven troligen skimrat som vore den av guld! Då uppkommer fler frågor. Ville man att det skulle se ut som en ädlare metall för att ge sken av rikedom? Eller var metoden att täcka keramiken med tenn en dekoration i sig? Tenn var ju som sagt inte helt lätt att få tag på. Kanske visade även det på en viss status? Det är frågor vi troligen aldrig kommer att få svar på

    I ärlighetens namn är det ju inte bara skärvorna som berättar, även kontexten är nödvändig, det vill säga i vilket sammanhang skärvorna hittats. Är det en bosättning, en grav, ett tempel? Vilka andra fynd gjordes vid samma tillfälle. Kombinationen av fynd är ofta viktig för tolkningen. Arkeologi handlar så klart mycket om att tolka det material som har överlevt till våra dagar och gamla sanningar behöver ständigt omprövas, nya fynd kan förändra tolkningen helt. Det är det som jag tycker är tjusningen med arkeologi.

    Taggar:

    author photo

    Anna Fahlén arbetar som föremålsantikvarie vid myndighetens tre museer i Stockholm: Etnografiska museet, Östasiatiska museet och Medelhavsmuseet. Anna har en magisterexamen i arkeologi och antikens kultur och samhällsliv, dessutom har Anna en praktisk textilutbildning.