• Lyckosymboler och eldsprutande monster – det är skillnad på drakar och drakar i mytologin

    27 april, 2016 | Arkeologi, Okategoriserade | 2 kommentarer

    I litteratur, filmer och tv-serier inom genren science fiction är drakar ett vanligt och populärt inslag, det visar exempelvis Eragon, the Hobbit och inte minst Game of Thrones, vars sjätte säsong hade premiär nu i dagarna och som är det amerikanska tv-bolaget HBO:s mest framgångsrika serie någonsin. Myter om drakar finns sedan lång tid tillbaka, de har uppkommit i flera olika kulturer oberoende av varandra. Vad kan bakgrunden till det vara?

    Drakar kan beskrivas som stora orm- eller ödleliknande, ofta flygande, djur. De finns både inom den österländska och den västerländska kulturen, men är väsentligt olika både vad gäller utseende och egenskaper i de olika kulturerna.

    Inv. nr OM-1991-0019 Detalj av dekor av drake på ett fat av porslin. Ming-dynastin, Jiajing-perioden (1522-66).

    Inv. nr. OM-1991-0019 Detalj av dekor av drake på porslinsfat. Kina, Ming-dynastin, Jiajing-perioden (1522-66).

    I den österländska kulturen förekommer drakar ofta inom mytologi, religion, konst och kultur. Den österländska draken är enligt traditionen god och välvillig. Den är en symbol för visdom, makt, lycka och harmoni, draken har ofta en pärla, vari dess makt ligger. De kinesiska drakarna saknar vanligen synliga vingar och har en ormliknande kropp. De är på flera sätt förkippade med vatten, myter om drakar som håller till i dammar och sjöar nära tempel är vittspridda, och drakarna tros kunna kontrollera vatten, regn, översvämningar och stormar.

    Det finns en kinesisk myt som kopplar samman karpen med drakar. Enligt den kan en karp i själva verket vara en drake som har förvandlats, och tvärtom kan en karp under vissa omständigheter bli en drake. Liksom draken är karpen en positiv symbol inom kinesisk mytologi. De är energiska och kan simma uppströms, enligt legenden skulle en karp som lyckades klättra uppför Gula floden precis vid platsen Dragon Gate vid Longmengrottorna, förvandlas till drake, och omedelbart kunna flyga iväg.

    Inv. nr K-11000-269 Ornament av jade föreställande en drake. Kina. Foto Ove Kaneberg.

    Inv. nr. K-11000-269 Ornament av jade föreställande en drake. Kina.

    Drakar har troligen varit en del av den kinesiska kulturen i minst 7000 år. När buddismen kom till Kina för omkring 2000 år sedan, anpassades den nya religionen successivt till den redan existerande kinesiska kulturen, exempelvis började buddistiska munkar bära kinesisk klädedräkt. I Kina mötte buddismen även draken, som upptogs av religionen. Drakar inom buddismen och buddistisk konst är en symbol för upplysthet och visdom.

    Bilden av draken i andra österländska länder, som Japan, Korea och Indien, är starkt influerade av den kinesiska. Liksom den kinesiska draken förknippas den japanska med vatten och avbildas som en stor ormliknande figur, utan vingar men med klor. Drakar i den koreanska mytologin och folktron, är också de influerade av den kinesiska. De är kopplade till vatten och jordbruk, och ses som moln- och regngivare. De lever enligt myten i folder, sjöar, hav och djupa bergsdammar.

    Inv. nr. OM-1987-0045 Kruka i stengods med dekor av drake. Korea, 1400-1500-tal. Foto: Karl Zetterström.

    Inv. nr. OM-1987-0045 Kruka i stengods med dekor av drake. Korea, 1400-1500-tal.

    Den västerländska draken har en helt annan karaktär än den goda österländska. I väst är draken en symbol för ondska och mörker. Den är ett monster som orsakar lidande för människor, och människorna fruktar den. I Bibeln kallas draken för ett ondskefullt djur, för djävulen. Själva ordet drake förknippas med odjur och vidunder. Till skillnad från den österländska draken, som främst är kopplad till vatten, är den västerländska drakens element eld och förstörelse.

    I väst framställs draken som ett stort, fjälligt ödleliknande djur, som ibland kan flyga och ofta har magiska egenskaper. I flera berättelser vakar den över rikedomar, eller törstar efter jungfrur. Två typer av drakar förekommer; dels en eldssprutande, flygande variant med vingar, dels en ormlikande drake utan vingar, med giftig andedräkt och som framförallt håller till i havet.

    Sankt Göran och draken, Storkyrkan i Stockholm.

    Sankt Göran och draken, Storkyrkan i Stockholm.

    En känd västerländsk drake är den i legenden om Sankt Göran och draken, myten finns som motiv i kyrkor runt om i Europa, exempelvis i Storkyrkan i Stockholm.

    Inom den nordiska mytologin förekommer också drakar. Vikingarna trodde att Nidhögg var en drake som enligt legenden levde intill världsträdet Yggdrasils rötter, och som gnagde på dem. Nidhögg symboliserar, genom sitt gnagande på livsträdet, ondskan i världsaltet. I den nordeuropeiska mytologin finns även lindormen, ett monster som förekom både som god och ond. Den godsinta kan liknas vid en förtrollad prins, och det betydde lycka att få se en. Den ondsinta lindormen kan närmast liknas vid en drake. Som bekant hade vikingarna drakhuvuden i fören på sina skepp, detta för att skrämmas då de närmade sig land och hade krigiska intentioner. Drakar eller lindormar är också ett mycket vanligt förekommande motiv på vikingatida runstenar, kanske för att förstärka orden på stenen med hjälp av drakens kraft.

    En förklaring till att myter om drakar har uppkommit i många olika kulturer har att göra med fossila rester av dinosaurier, som finns över hela världen. Kanske har man i äldre tider påträffat dinosaurieskelett, utifrån vilka det kan ha vuxit fram sagor och myter om drakar. Man kan lätt se likheter mellan t.ex. lämningar från en Tyrannosaurus rex och bilden av draken. I Kina beskrev historikern Chang Qu redan år 300 f Kr fossiler som ben från just drakar. En annan förklaring, mest förknippad med den österländska draken, är att myterna har sin grund i förekomsten av djur som varaner och reptiler. En teori, som främst förklarar den västerländska draken, är att människan instinktivt skulle bära på en rädsla för t.ex. ormar, stora kattdjur och rovdjur, som alla bär drag som kan återfinnas i bilden av draken. Drakar som företeelse skulle då ha fötts ur den fruktan.

    Kinesiskt nyår firas på Skeppsholmen, 2014. Foto: Karl Zetterström.

    Drake vid firandet av det kinesiska nyåret på Skeppsholmen, 2014.

    Ytterligare ett förklaringsförsök, som lanserats av forskaren E. Dacqué, är att människan bär på vad han kallar ett urminne. Detta minne skulle gå flera miljoner år tillbaka i tiden, till tiden innan människan, då människans föregångare var ett djur bland andra djur, vilket skulle göra drakar till en minnesbild av dinosaurier.

    I dagens urbana Kina dyrkas inte längre draken, men fortfarande förekommer den vid firandet av det kinesiska nyåret, och vid drakbåtstävlingar. I väst figurerar den främst i böcker, tv-serier och på filmduken, ofta som skräckinjagande monster, motkämpe till berättelsens hjälte.

    Taggar:

    Emma Andersson arbetar som föremålsantikvarie vid Världskulturmuseernas tre museer i Stockholm: Medelhavsmuseet, Östasiatiska museet och Etnografiska museet. Emma har en magisterexamen i arkeologi och antikens kultur och samhällsliv, hon har även studerat socialantropologi, kulturmiljövård och museivetenskap.