”Tänk på att nu är det ni som ska rädda våra resultat – måtte ni lyckas”. Det lär ha varit hans allra sista ord till en annan människa. Därefter tvingades hans kamrater till det fruktansvärda beslutet – att lämna en vän åt sitt öde ute i den grönländska ödemarken. Fanns det en möjlighet att återvända och rädda honom? Tog han möjligen livet av sig? Eller fick han kanske rent av hjälp med detta? Det var den 29 augusti 1917 och mycket tyder på att hans sällskap lämnade honom i livet och att han dog kort därefter. Det kvarstår dock ett och annat frågetecken. Nästa år är det 100 år sedan.
Vem var det då som slutade sina dagar på detta vis? Han hette Thorild Wulff och föddes 1 april 1877. Sin 40-års dag fick han fira på Grönland under den andra Thuleexpeditionen tillsammans med bland annat Knud Rasmussen och Lauge Koch på stationen i Thule. Men det skulle alltså komma att bli hans sista födelsedag.
De två kajaker från Thorild Wulff som idag finns att se i utställningen Ursprungsfolk i 3 klimat. 1920.11.0172 och 1920.11.0174. Foto: Rose-Marie Westling.
Idag förknippar många Wulff med hans insamlande av föremål i Kina åt framför allt Röhsska museet 1912-13. Men han samlade även in en hel del på uppdrag av C. V. Hartman och Riksmuseets etnografiska avdelning. Hans dagböcker från denna resa gavs ut 1966 och i dessa framställer han många gånger sina insamlingsmetoder som allt annat än hederliga. Och han var förtjust i att titulera sig själv som “röfvarkung” eller ”röfvarhövding”.
Även under Thuleexpeditionen förde Wulff dagbok. Dessa publicerades redan 1934. Genom ett forskningsprojekt om Röhsska museets samlingar har Ritwa Herjulfsdotter nyligen gett ut två böcker om Wulff vilka ger en betydligt mer nyanserad och sammansatt bild av äventyraren än vad vi är vana vid.
På en av kajakerna är Thorild Wulffs namn inristat. Av honom själv? Foto: Karl Zetterström.
Thorild kom till Grönland på sommaren 1916 för att ansluta till Rasmussens expedition. Första världskriget hade redan hållit på i två år och hemma i Sverige var Gustav V kung. Statsministern hette Hjalmar Hammarskjöld (och var för övrigt far till Dag Hammarskjöld sedan 11 år). Wulff anlände till huvudstaden Godthaab (Nuuk) i juni och reste snart vidare norrut med båt till Thule där han träffade övriga expeditionsdeltagare i augusti. Under denna resa upp till Thule samlade han på sig en stor mängd etnografika samt bilder och tog även själv ett stort antal fotografier. Till stor del var det med hjälp av gamle vännen Morten Porsild. Föremålen skickades samma år till Etnografiska avdelningen vid Riksmuseet i Stockholm som deposition. Efter hustrun Idas död donerades de via dottern Gunvor år 1920 och de blev genast utställda i lokalerna på Wallingatan.
Riksmuseets etnografiska avdelning på Wallingatan, 1920, 0150.0024. I utställningen fanns ett stort antal föremål från Grönland som Thorild Wulff samlat in. På väggen syns ett porträtt av Wulff. Foto: Oscar Ellqvist.
Några av de grönländska föremål Wulff samlade in finns idag att se i utställningen Ursprungsfolk i 3 klimat på Etnografiska museet. Bland annat finns två kajaker, en mindre och en stor. Wulff ville gärna själv lära sig paddla i grönländarnas kajaker men han hade svårt att komma ner i dem vilket ledde till att en extra stor tillverkades som han kunde klämma ner sig i. Man ser hans namn skrivet på sargen till sittbrunnen.
Men, som jag nämnde inledningsvis, det är inte helt glasklart vad som egentligen hände med Wulff. Kroppen hittades aldrig. Och den sista dagboken är försvunnen. Man hade fullständigt felbedömt tillgången till vilt och den ena hunden efter den andra i hundspannet gick åt till mat, både till hundar och människor. Det finns flera teorier, läs gärna Ritwa Herjulfsdotters böcker. Eller varför inte Wulffs egna dagböcker?
