• SEX LAXAR I EN…

    1 december, 2016 | Analys, Bevarande, Etnografi, Föremål, Utställning | 0 kommentarer

    Eller det är snarare sextio laxskinn som går åt för att tillverka en dekorerad fiskskinnsdräkt från Sibirien. På Etnografiska museet finns fyra dräkter från Nainai-folket som lever vid Amurfloden. Dräkterna kom till museet 1926 med en expedition utsänd av Leningrads Museum för Antropologi och Etnografi. Samlingen 1926.28 består av 35 föremål från Nanai. 

    Kvinnodräkt av fiskskinn från Nanaifolket vid Amurfloden i Sibirien. Dräkten visas i utställningen Korsvägar Världskulturmuseet. Foto: Ina Marie Winther Ashaug/Världskulturmuseet

    Den 4480 långa Amurflodens har sin källa nära Vladivostok i Sibirien och rinner ut i Stilla havet. Den utgör en gräns mellan Ryssland och Kina och ligger nära ön Sakhalin i nordligaste Japan där Ainu, Japans ursprungsbefolkning kommer ifrån. Fram till mitten av 1800-talet tillhörde området Manchuriet. I dräkten kan man tydligt se influenser från både Kina och Ainu. Snittet är kinesiskt 1800-tal med dekorationer inspirerade av kinesiska mönster. Symmetrin i applikationerna och användandet av positiva och negativa färgfält i mönstren är influerat av Ainu.

    800px-1903-Syberia-Amur

    Rysk karta över Amurområdet i Sibirien. Publicerad i Samuel Orgelbrand’s Universal Encyclopedia with illustrations and maps edited in sixteen volumes 1898–1904 Foto: Julo/Wikimedia

    Floden är svart av all humus och dy och kallas också Svarta floden. Sedan lång tillbaka i historien har Amurfloden vördats och setts som en helig livsådra för invånarna boendes längs den. De senaste hundra åren har rapporter om floden handlat om en allt hårdare exploatering; den har utsatts för giftutsläpp, fått sedimentbotten full av kvicksilver, tagit emot stora mängder föroreningar från industri, jordbruk och gruvdrift. 2013 orsakade floden den värsta översvämningen i Rysslands historia, till en följd av en förhöjd temperatur och de pågående klimatförändringarna.

    Shamanismen var viktig i det traditionella Nanai samhället var och den grundläggande uppfattningen var att allt levande har en själ.  För Nanaifolket var fisken en viktig födokälla och del av den kulturella identiteten.  Fiskskinn består av lager med hinnor medan däggdjurskinn är uppbyggt mer som ett tredimensionellt nätverk Det gör att fiskskinn är mindre elastiska. Metoderna för att bereda skinn varierar mellan folkslag och fiskart.

    1926.28.0019_alt

    Schablon till dekorationer. Foto: Etnografiska Museet

    1926.28.0020_alt

    Utskuret mönster i fiskskinn. Foto: Etnografiska Museet

    Festkläder och shamandräkter har de rikaste dekorationerna. Vissa dekorationer hade en djup symbolisk innebörd där dräktens kanter symboliserade flodens livskraft. En kvinna med förmågan att skapa starka mönster hade hög status. Dekorationerna kunde också ha en skyddande effekt som kom från kvinnans skapande energi i arbetet med dräkten. Schablonerna till dekorationerna skars ut i tunn björkbark. Schablonmallarna användes för att skära ut dekorationen i fiskskinn som målades och syddes fast på dräkten.

    Fish_skin_Museum_fuer_Voelkerkunde_Dresden_36916

    Laxskinn från Nainai-folket vid Amurfloden förberett för sömnad. Finns i Museum fuer Voelkerkunde. Foto: Marie-Lan Nguyen / Wikimedia Commons

    Vid Amurfloden var det kvinnor som beredde fiskskinnen under vår och sommar. Man valde stora fiskar på minst 50 kg. De rensades och hängdes på tork i ett par dagar innan de flåddes. Skinnen sträcktes mellan trästakar och torkades i solen. Om de däremot torkades i röken vid eldstaden blev de mer vattentåliga. De torra fiskskinnen rullades ihop till en boll och bankades och bearbetades med en klubba för att bli smidiga. Skinnen garvades genom att smörjas med fiskrom eller fiskhjärna som är fett som lätt tränger in i skinnen och gör dem mjuka och flexibla och när de torkar i solens UV-ljus går garvningsprocessen snabbare. Fettet fungerar också som en impregnering och gör skinnen mer vattentäta.

    1926.28.0005_alt3

    Baksidan av kvinnodräkt i fiskskinn. Foto: Etnografiska Museet

    Färgerna i en fiskskinnsdräkt på Victoria & Albert museum i London har analyserats av läderkonservator Marion Kite. Den röda färgen kommer från kronbladen av växten safflor (Carthamus tinctorius) eller färgtistel. Det är en röd färg som ofta använts i kinesisk och japansk textil. Den ger en stark röd färg men som bleks till orange när den utsätts för mycket ljus. Den blå, gröna och svarta färgen är troligen naturlig indigo från Pilört (Persicaria tinctorium) eller Japansk indigo som växer både i Kina och Japan. I kombination med olika betningsmedel får den olika nyanser. Den gula färgen kommer från den kemiska föreningen flavonoider som är gula färgämnen och förekommer i mängder av växter.

    Vill du se en av de vackra dräkterna av fiskskinn i verkligheten så besök utställningen Korsvägar på Världskulturmuseet i Göteborg.