• Tutankhamon och Nefertiti: en dubbelgrav?

    17 mars, 2016 | Arkeologi, Föremål, Okategoriserade | 0 kommentarer

    I slutet av juli förra året (2015) presenterade den brittiske arkeologen Nicholas Reeves en kontroversiell artikel med titeln ”The Burial of Nefertiti?”. Den hypotes han där förde fram går i korthet ut på att det finns ännu oupptäckta kammare i Tutankhamons grav och att det i ett av dessa utrymmen finns en dold och orörd begravning, nämligen Nefertitis! Få har väl missat eller blivit förvånade över den enorma massmediala uppmärksamhet denna studie genererat sedan dess och förväntningarna på fortsatta undersökningar av graven är höga men vad är det egentligen som Reeves studie baserar sig på?

    14635D(_DSC5393)

    I Medelhavsmuseets samling finns ett fragment av ett statyhuvud som föreställer pojkkungen Tutankhamon. Krukornas dekoration är typisk för Amarna-perioden.

    Det är en ödets ironi, att den härskarfamilj som de efterkommande faraonerna gjorde allt för att radera ur det kollektiva minnet och historieskrivningen utgörs av några av de mest igenkända forntida personligheterna för oss idag. Namnen Akhenaton, Nefertiti och Tutankhamon klingar igenkännande för många, över 3000 år senare. Tidsperioden de levde under var fylld av politisk dramatik och religiösa omvälvningar. Akhenaton, som drev igenom många sådana reformer, omnämns ibland som den första individualisten i historien. Mest känd är han för att ha lyft fram solguden Aton framför alla andra gudar och för att ha anlagt en helt ny huvudstad på en plats som idag kallas Amarna. Hans huvudgemål Nefertiti beskrivs som den tidlöst vackra drottningen med ett politiskt inflytande utöver det vanliga. Pojkkungen Tutankhamon, som övertog tronen några år efter Akhenatons död, bara 8 år gammal, är förstås mest känd för sin grav som hittades intakt i Konungarnas Dal år 1922.

    Trots dessa figurers moderna kändisskap, eller kanske tack vare, omgärdas berättelsen om dem inte bara av fascination utan även av många obesvarade frågor kring de politiska händelserna och de personliga relationerna dem sinsemellan. Varför dog Tutankhamon så ung och till synes plötsligt, och vad hände egentligen med Akhenatons och Nefertitis kroppar efter deras död? Var Tutankhamon deras gemensamma son? och vilken roll hade egentligen den till synes ovanligt mäktiga drottningen?

    MME 1972;013(1)

    Relief-fragment med Akhenaton, ur Medelhavsmuseets samling. Notera den speciella Amarna-stilen med lång hals och käke.

    MM 19426(1)

    Relief-fragment med Nefertitis krona, ur Medelhavsmuseets samling.

    En av dessa frågor håller kanske på att få sitt svar. En ny, spektakulär och kontroversiell hypotes kring Nefertitis okända grav har nyligen lagts fram och den förutspår en sensationell upptäckt!

    Den brukar kallas för den största arkeologiska upptäckten genom tiderna, fyndet av Tutankamons (nästan) helt orörda grav (KV62). Det var en annan brittisk arkeolog, Howard Carter, som efter åratal av idogt arbete fann den intakta kungagraven med dess skatter i tusental. Upptäckten väckte sensation världen över och den Tutankhamon-feber som uppstod under 1920-talet har aldrig riktigt gått över. Det gamla Egypten har numer sin omistliga plats i både poulärkultur och populärvetenskap och Tutankhamons egen guldmask har kommit att bli dess informella logotyp. Utställningar med gravens skatter har cirkulerat världen över och på senare år har dessa kompletterats av utställningar med välgjorda kopior av föremålen som genom uppbyggda kulisser rekonstruerar graven och dess upptäckt.

    HB10

    Bild från utgrävningen av Tutankhamons grav, foto: Harry Burton, ur Medelhavsmuseets samling.

    På samma sätt som allmänhetens fascination bestått brottas forskarna fortfarande med många olösta gåtor. Några av dessa rör själva graven i sig. Graven, som består av ett antal rum huggna direkt i klippan, ser nämligen inte alls ut som man förväntar sig av en kungagrav från den här tidsperioden. Till att börja med är den nämligen väldigt liten! Det kanske man inte kan tro när man som besökare står där nere i ett utrymme som motsvarar en normal trerumslägenhet, men i jämförelse med många av de andra gravarna i Konungarnas grav är denna av blygsam storlek.

    I Tutankhamons grav ser man inte heller den komplexa layout som man ser i många andra kungagravar. Man skulle förvänta sig flera, långa gångar och trappor som avlöser varandra med en rätvinklig vänstersväng halvvägs. Längst in i graven skulle man finna själva gravkammaren, där kroppen en gång vilade. Denna utgörs vanligen av ett större öppet rum omgivet av förrådskammare på sidorna. Ofta förklarar man gravens enkla utformning med att Tutankhamon dog ung (18-19 år) och troligen oväntat. Därför skulle han inte ha haft tid att förbereda sig en grav värdig en kung, ett arbete som skulle ha tagit många år och att han i stället övertog en ofärdig grav eller en grav som gjorts i ordning för en hög ämbetsman eller liknande. Nicholas Reeves har en annan förklaring!

    För några år sedan arbetade ett spanskt företag, Factum Arte, med att tillverka en mycket exakt kopia av Tutankhamons grav. Syftet var att besökare i framtiden ska kunna uppleva graven genom att besöka en välgjord kopia i stället för den riktiga graven och på så vis bättre kunna skydda originalet från onödigt slitage. Man arbetade genom att ta mycket noggranna fotografier och göra laserskanningar av grav-väggarnas dekoration och yta. Så småningom publicerade man det sammanställda resultatet online där allmänheten själv kan studera väggmålningarna in i minsta detalj.

    Det var just dessa bilder som Reeves skärskådade och fann indikationer på underliggande strukturer i den 3D-modellerade ytan av gravkammarens väggmålningar, mönster som tidigare inte upptäckts eftersom de är i princip omöjliga att se med blotta ögat. Reeves menar att dessa tyder på sprickor och andra egenskaper i underlaget, alltså det som finns bakom den putsade väggen och dess målningar. Genom analyser av dessa kom han fram till att det inte bara är bergvägg bakom två av gravkammarens väggar utan att det där i stället gömmer sig en öppning till ett tidigare okänt hålrum respektive en  mellanvägg. Håligheten skulle kunna tyda på en förrådskammare som är samtida med Tutankhamons begravning och dess hypotetiska placering sammanfaller med det mönster av satellitkammare man förväntar sig av planlösningen i en kungagrav av ”standardtyp” under den aktuella tidsperioden. Den skulle alltså fortfarande kunna innehålla ytterligare gravgods som man inte känt till tidigare, eller kanske rentav en sidobegravning av familjemedlemmar eller andra högt stående personer. Det senare är inte helt ovanligt, man har hittat sådana mumier som begravts om i någon annans grav på andra ställen.

    Bild från utgrävningen av Tutankhamons grav, här håller man på att montera ner kapellen som omgav sarkofagen, i bakgrunden syns en del av den norra väggen, alltså den vägg som nu påstås vara en blindvägg. Foto: Harry Burton, ur Medelhavsmuseets samling.

    Den andra avvikelsen förklarar han som en blindvägg, en vägg som troligen murats upp, putsats och målats för att lura eventuella inkräktare att ”här är graven slut!”. Detta medför att där bakom borde finnas något som är värt att dölja! Reeves fortsätter med att hävda att bakom blindväggen fortsätter en korridor, samma korridor som det som nu är Tutankhamons gravkammare och förmak ursprungligen varit del av. I det perspektivet kan man hävda att graven från början varit en korridorgrav, där de inre delarna dolts bakom en blindvägg och de yttre delarna vid ett senare tillfälle modifierats för att passa som grav åt den unge pojkkungen.

    Så, enligt Reeves resonemang så är alltså graven betydligt större än vad vi känner till idag och har använts till någon annan ursprungligen men hur kommer han fram till att det skulle kunna vara just Nefertiti? Jo, det är flera argument Reeves vilar sig på och nu gäller det att hänga med i svängarna!

    Först måste vi ställa oss frågan vem var egentligen Nefertiti? Som antytt ovan finns det fortfarande en hel del frågetecken om vilken roll Nefertiti och de andra personerna i Amarna-familjen hade. Nicholas Reeves förklaringsmodell utgår ifrån att drottning Nefertiti agerade medregent under slutet av sin makes regering och att hon själv regerade som farao efter hans död. Hon skulle i så fall ha varit identisk med ”Smenkhare”, en figur som vi vet var Akhenatons efterföljare på tronen men som traditionellt har setts som en manlig regent. Nefertiti, i form av Smenkhare, skulle då ha varit den unge Tutankhamons direkta föregångare.

    Kopia av Nefertiti i Bagdad café

    Äldre kopia av Nefertitibysten i Bagdad Café. Ur Medelhavsmuseets samling.

    När det sedan gäller graven så menar Reeves att den typ av korridorgrav, med en rätvinklig högersväng, bör ha varit avsedd för en drottning. Detta är baserat på jämförelse med andra gravar som enligt Reeves byggts för kvinnor i kungafamiljen och dessa svänger just åt höger istället för åt vänster som var typiskt för kungarnas gravar under den här tidsperioden. Vidare pekar Reeves på att väggmålningarna på gravkammarens norra vägg, den vägg som han menar delvis är en blindvägg, har gjorts tidigare än målningarna på de andra väggarna. Detta grundar sig i en studie av uppbyggnaden av de olika lagren av puts och bakgrund som utgör väggarnas yta. T.ex. så har den gula bakgrund, den färg som ger gravkammarens dess rätta identitet som ”guldhuset” målats dit i efterhand och runt de avbildade figurerna på den norra väggen medan det gula en ”äkta” bakgrund på de andra väggarna. Därtill är figurerna på den norra väggens målningar målade i en speciell avbildnings-stil som var typisk för den period Akhenaton och Nefertiti satt vid makten. De övriga väggarna är utförda i den mer konservativa, klassiska avbildningsstilen. De hieroglyfer som beskriver norra väggens scener med kungen, i det här fallet, Tutankhamon, avbildad som mumie och i möte med gudarna skulle vara ett tillägg som gjorts när graven modifierats och ytterligare väggar målats. Med dessa tre argument menar Reeves att det bara finns en, känd, historisk person som passar in som gravens ursprungliga ägare; någon som först haft drottningstatus när graven började huggas ut, men som slutligen begravdes som fullvärdig farao under den tid Amarna-konsten fortfarande användes – det kan bara vara Nefertiti!

    Tutanchamon_(js)_1

    Tutankhamons guldmask. Jerzy Strzelecki Wikimedia Commons.

    Om så är fallet, att den här graven från början var en drottning-grav, som blev en faraograv innan det var dags för begravning (eftersom Nefertiti skulle ha tagit sig an faraorollen på egen hand först mot slutet av sitt liv), så verkar det inte bättre än att Tutankhamons egna, plötsliga död och begravning några år senare, måste ha krävt en nödlösning. Kungen som var ung när han dog, kanske genom en olycka eller plötslig sjukdom, hade säkerligen inte hunnit förbereda sig en fullvärdig kungagrav under den korta tid han levde och regerade. Man fick helt enkelt återanvända de yttre kamrarna av Nefertitis grav, utvidga och anpassa den något för att passa som kungagravkammare, om än i mindre format. På samma sätt hade Tutankhamon sannolikt inte hunnit förbereda sitt gravgods, alla de vackra och nödvändiga saker man behövde ha med sig till livet på andra sidan. Hur löste man detta, med tanke på alla tusentals utsökta skatter som faktiskt fanns i graven när den hittades på 1920-talet? Jo, det visar sig att många, kanske de allra flesta, föremålen i graven faktiskt var tillverkade åt någon annan och alltså var ”second hand”. Reeves hävdar att det faktiskt var Nefertitis avlagda gravgods, det hon skulle ha använt om hon hade begravts som drottning som fick bli Tutankhamons. I vissa fall gjordes justeringar av föremålen för att passa den unge kungen, t. ex. ändrades inskriptioner till att innehålla Tutankhamons namn, kanske till och med den så välkända guldmasken från början varit menad för Nefertiti och att man sedan sonika bytt ut ansiktet för att likna Tutankhamons eget utseende. Men om Nefertiti aldrig kom att begravas med dessa gravgåvor, vilka föremål fick då följa henne i graven? Teorin fortsätter genom att hävda att, på grund av Nefertitis nya status som farao och fullvärdig regent, behövde hon ännu finare skatter att begravas med, något som var värdigt en kung! Och sådana går inte att beställa fram med kort varsel så Nefertiti hade i sin tur redan återanvänt någon annan kungs begravningsgods, och vad fanns tillgängligt? Jo, förstås, den nyligen bortgångne Akhenaton, den rebelliske kungen som man senare gjorde allt för att glömma. Akhenaton hade förberett sig en grav, men inte i Konungarnas Dal utan i hans egen stad Amarna där graven fortfarande finns kvar att besöka idag. Om han någonsin begravdes där vet vi inte men om så vore fallet är det inte osannolikt att hans grav tömdes kort efter hans död då man övergav Amarna. Det finns en mumie som hittats i en begagnad kista i en gömma i Konungarnas Dal och som idag vilar i Egyptiska museet i Kairo. Vissa menar att denna kropp är Akhenaton själv som från officiellt håll blivit berövad alla sina gravskatter och vanärats med en så simpel (om)begravning kort efter hans död.

    Det är ett hisnande perspektiv Nicholas Reeves hypotes bjuder: att Tutankhamons grav skulle vara större än vad vi tidigare förstått och att kanske kanske, är det Nefertiti som ligger därinne med sin ursprungliga grav, intakt! Teorin är elegant och på många sätt trovärdig men måste förstås undersökas närmare om man kan avgöra om det bara är önsketänkande eller om det faktiskt ligger någonting bakom det hela (bokstavligen!).

    Under hösten 2015 påbörjade det Egyptiska antikvitetsministeriet tillsammans med Nicholas Reeves en undersökning av graven. I början av november använde man infraröd teknik för att mäta minutiösa skillnader i temperatur i materialet bakom väggmålningarna. Resultatet uppgavs indikera att där kunde vara ”något” i linje med Reeves teori. Senare samma månad tillämpades radar-teknik på motsvarande sätt. Radar används ibland inom arkeologin för att kunna ”se” vad som finns under marken, t.ex. gamla vägar eller spår av byggnader. I det här fallet vände man utrustningen och avläste reflektioner av radarsignalerna i sidled, alltså rakt in bakom gravväggarna med förhoppningen att det ska gå att avgöra om där finns berggrund eller något hålrum. Liksom med IR-undersökningarna har resultaten inte publicerats vetenskapligt ännu men vid en presskonferens kort efter att de initiala undersökningarna genomförts meddelades att resultaten stödjer Reeves teori. Man uppgav nu att man nu var ”90% säkra” att där finns något bakom väggarna och att datan ska analyseras vidare innan definitiva resultat var klara.

    plan

    Enkel skiss av Tutankhamons grav. De kammare som man nu tror sig ha upptäckt finns bakom gravkammarens västra och norra vägg. Området markerat i gult förutses vara en kammare samtida med Tutankamons begravning. Det röda utrymmet är det som Reeves tror är Nefertitis grav.

    I spänd förväntan har forskarvärlden och den intresserade allmänheten hållit andan i väntan på fler detaljer, vad visar datan egentligen, och hur ska man gå vidare om man verkligen tror att det finns en orörd grav därinne? Ingenting är självklart, teorin bygger på ett flertal antaganden som inte är vedertagna, forskare är skeptiska. Nefertiti kanske inte alls hade den roll som Reeves vill tillskriva henne och hon kanske aldrig blev begravd i Konungarnas Dal eller ens överlevde sin man och flytten tillbaka till Thebe från Amarna. Kanske tyder sprickorna och radarsignalerna på naturliga avvikelser i berggrunden, eller är det bara ofärdiga och oanvända kammare som man inte hann färdigställa innan Tutankhamon skulle begravas och som man snabbt satte igen och täckte över. Kanske fanns där tidigare en annan begravning men som tillhört någon annan än självaste Nefertiti? Kanske var den avsedd för någon annan person i kungafamiljen som de fragmentariska källor som blivit bevarade för oss i dag har missat att berätta om? Alltså, Tutankhamons ”okände bror” eller liknande? Historien brukar överraska och sällan visa sig vara vad vi tänkt oss! Det kan ju också vara så att den ursprungliga graven har plundrats på både gravgåvor och mumie sedan länge, länge. Rykten har florerat och kritiker har lagt fram motargument och beskrivit teorin som allt för spekulativ. Radarteknikens lämplighet som undersökningsmetod har ifrågasatts. Farhågor om att eventuella ingrepp på Tutankhamons grav kan komma att förstöra ovärderliga väggmålningar i en fåfäng jakt efter skatter har också framförts.

    Det var därför med mycken nervositet och nyfikenhet som jag och mina kollegor här på museet väntade på nyheter från Egypten i morse (2016-03-17). Enligt de första rapporterna från Antikvitetsministeriets presskonferens (del 1, del 2, del 3) kan man nu bekräfta att det rör sig om två kammare, precis i linje med vad som föreslagits av Reeves. Ännu mer spännande och överraskande är att man genom analyser av signalerna påstår sig kunna ”se” kluster av metall eller organiskt material bakom väggarna! Är det gravgods kan hända? Eller är det bara skuggor i radardatans bakgrundsbrus? Detta är verkligen fantasi-eggande och det ska bli otroligt spännande att följa vad som händer härnäst!

    festligt

    Spännande morgon på Medelhavsmuseet! På bilden Fredrik Helander, Mahmoud Allam samt författaren. Foto: Elisabet Schön.

    [Uppdatering 2016-04-01]: En andra omgång radarundersökningar har nu genomförts av ett oberoende, egyptiskt-amerikanskt team. Den insamlade datan bearbetas just nu och inga konkreta resultat har tillkännagivits, man beräknar att analysen kommer att ta en vecka. Fler undersökningar från utsidan av graven planeras till slutet av april månad. Därefter kommer man att offentliggöra de slutliga resultaten av radarundersökningarna och inbjuda till en akademisk diskussion om hur man bäst ska gå vidare med nästa steg i samband med den Tutankhamon-konferens som ges i Kairo i början av maj.

    [Uppdatering 2016-05-15]: Resultaten från den andra omgångens radarundersökningar offentliggjordes under den andra Tutankhamon-konferensen den 8e maj. Resultaten kunde inte bekräfta de från den tidigare undersökningen och de kompletterande skanningarna från utsidan av graven har ännu inte ägt rum. Diskussionen utvecklades till en hätsk debatt och Reeves teori har fått utstå hård kritik. Tolkningen av resultaten från den första undersökningen, som antydde att där faktiskt kunde finnas hålrum, har starkt ifrågasatts. Den dramatiska utveklingen gör denna historia, som är långt ifrån över, än mer spännande!

    CarolinCarolin Johansson arbetade som intendent för Egypten på Medelhavsmuseet i Stockholm. Carolin har en magisterexamen i egyptologi.