• Två resor – från Syrien till Sverige

    20 oktober, 2017 | Utställning | 0 kommentarer

    “Vad saknar du mest från Syrien?” frågade vi. Att bada under den starka sommarsolen, säger Boodee. Reham saknar doften av jasminträden från Damaskus men känner igen delar av sin hemstad i gamla Stockholms kullersten.

    Utställningen Aswat – Syriska röster öppnade 23 september på Världskulturmuseet i Göteborg. Den bygger delvis på SVT:s webb-projekt #Syrien200 lanserad oktober 2016. Projektet samlade och presenterade berättelser från 200 flyktingar som kommit till Sverige. I utställningen Aswat kan du se och höra ett urval av dessa berättelser sida vid sida med fem samtida syriska konstnärer.

    Nedan kan du läsa en intervju med Reham och Boodee, två människor som delar sina berättelser i utställningen. Men först vill Reham välkomna dig till utställningen:

    Hur var ditt liv I Syrien?

    Reham: Det var ett väldigt bra liv. Jag hade ett jobb som VVS-ingenjör på ett brittiskt företag. Jag bodde med min familj och på fritiden gjorde jag yoga, dansade och lärde mig gitarr. Livet var normalt och trevligt. Jag var väldigt lycklig innan kriget. Jag vet ju att det var en del problem i Syrien men jag var själv inte involverad i det så det störde mig inte så mycket. Revolutionen kom och folk hade problem. Vissa kom i fängelse bara för att de sa något om regimen. När kriget började så var det svårt att gå till jobbet och leva som man gjorde innan. Bilar exploderade, det var väldigt farligt. Det var till och med farligt att stanna hemma. En gång slog en bomb ner nära vårt hus. Fönsterna skakade men tack och lov så hände det ingenting. Jag ville verkligen stanna men fann det svårt att leva ett normalt liv, jag var tvungen att lämna landet. Många hade redan lämnat innan mig och många hade talat väl om Sverige. Så det var målet att komma dit.

    Boodee: Jag levde ett dubbelliv på grund av min homosexualitet. Jag var tvungen att gömma min äkta personlighet, jag visade den endast för mina vänner som också var homosexuella. Jag var tvungen att bli någon annan framför mina klasskompisar, kollegor, grannar och hela min familj. Det var okej för mig så länge jag hade mitt fönster av frihet tillsammans med mina homosexuella vänner.

    När insåg du att du var tvungen att fly från Syrien?

    Boodee: Efter att kriget började så hade jag det svårt med inkomsten. Jag fick mindre och mindre lön, och priset på mat steg och steg. Mer jobb – mindre skoj. Jag försökte inte längre gå ut. Därefter höjde vår hyresvärd hyran; efter det hade vi inte längre råd att bo kvar. Vi bestämde oss för att lämna Syrien för ett säkert ställe där vi kunde leva och äta.

    Hur var din bild av Sverige innan du kom hit?

    Reham: Jag måste säga att de mänskliga rättigheterna var det mest attraktiva. Alla har samma rättigheter här. Ni tar hand om kvinnor och barn. Det som skiljer vårt samhälle från ert måste vara att vi har starkare familjeband. Men jag gillar individualiteten i Sverige. Alla tar del av att bygga samhället.

    Var Sverige som du trodde?

    Reham: Ja i stort sätt. Jag var upprörd i början över väntetiden med Migrationsverket. Mellan det första och andra mötet tog det åtta månader.

    Jag tror på mänsklig energi och det var så mycket energi som gick förlorad med att vänta. Ingenjörer och doktorer som bodde på asylboendet som bara väntade och sov, dem kunde ha hjälpt Sverige. Jag blev galen av att inte ha någonting att göra så jag läste om framgångshistorier på internet och kontaktade en ingenjör som bodde här i Sverige. Han hjälpte mig med att skicka mitt CV till sin chef. Han sa att ”jag hade ett väldigt rikt CV men att du inte kan jobba här utan personnummer.” Jag försökte lära mig svenska online och gjorde volontärarbete medans jag väntade. Jag fick uppehållstillstånd efter ungefär ett år. Då hade jag redan förberett en arbetsintervju. Chefen sa att jag var tvungen att prata svenska så jag lärde mig i rekordfart. Det är ganska svårt med alla facktermer och jag tror att det är viktigt att utveckla mitt språk ännu mera. Jag läser SAS – svenska som andra språk på kvällarna, jag är redan klar med SFI. Sedan dess har jag arbetat på olika företag som VVS-ingenjör och just nu har jag semester. Jag trivs jättebra i Göteborg.

    Hur såg din resa till Sverige ut?

    Boodee:  Jag har en halvbror som bor i Frankrike med sin farbror. Jag bodde i Istanbul när jag fick ett besök av honom. Han sa att om jag reste tillsammans med min andra kusin till Frankrike så skulle han betala min biljett till Sverige.

    Reham: Jag och två vänner åkte en turistbåt till Turkiet. Planen var sen att åka till Grekland där vi hade hört att det fanns direktbåtar till Italien. Vi åkte illegalt från Turkiet och smugglarna slängde våra väskor i vattnet för att dem tar plats och smugglarna vill sälja alla platser.  Jag reste endast med en liten handväska med massor av dadlar i samt en stor flaska vatten. Vi bytte båtar tre gånger. Första dagen spydde alla av doften från fiskebåten, det var hemskt. Man tänkte inte alls på mat, man var inte hungrig. Jag tänkte för mig själv ”varför gör jag detta mot mig själv.” Jag drömde om mitt hem och om att ta ett bad. Smugglarna ville slänga oss i vattnet men vi lyckades larma italienska säkerhetsvakter. Det kom en militärbåt och plockade upp oss. Alla rusade till hamnen för att duscha.

    Från Turkiet till Italien tog det 12 dagar. Sen spenderade vi två nätter i Italien innan vi reste vidare. En av mina vänner hade lämnat sitt fingeravtryck i Italien och var tvungen att söka visum där. Italien hade samarbete med Tyskland så min vän åkte dit och sökte asyl. Både Grekland och Italien är fattiga länder så vi andra ville vidare nu när den värsta resan var över. Via smugglades in i ett flygplan från Milano och landade i Stockholm. Vi tänkte att det skulle gå snabbare att få visum i en mindre stad så vi reste vidare till Göteborg. Jag älskar att jag hamnade just här. Jag har levt hela mitt liv i den stora staden Damaskus med 6 miljoner invånare. Mycket trafik och inte så mycket grönt. Här är det lugnt och grönt. I början bodde jag i en liten by utanför Göteborg med bara 200 invånare. Vilken skillnad! Det var en vacker resa på pendeltåget med alla sjöar utanför.

    Hur är ditt liv i Sverige nu?

    Reham: Jag går till jobbet och har skola efteråt. Jag sjunger i en internationell kör och har fått många vänner därifrån. Mycket av tiden lägger jag på volontärarbete. Jag älskar att hålla mig upptagen och göra en massa aktiviteter! Jag blev rekommenderad av en vän att ta styrelseplats i en organisation som arbetar med samhällsplanering. Jag vill ge tillbaka till Göteborg, jag känner att detta är min nya hemstad. Men för att utveckla staden behöver jag bli ännu bättre på svenska.

    Boodee: Det är mycket bättre än vad jag någonsin kunnat drömma om.  Jag träffade en svensk familj som älskar mig som sin egen. De gav till och med mig sitt efternamn (mitt gamla familjenamn betyder något dåligt på svenska. Hehe) Nu är jag nästan klar med min SFI kurs och jag har ett jobb där jag jobbar med djur – något jag drömt om sen jag var liten. Min svenska familj hjälper mig att hitta en bra bil. Så allting är perfekt!

    Vad saknar du mest ifrån Syrien?

    Boodee: Att simma i havet under den varma sommarsolen.

    Reham: Jag föddes i ett hus som hade tre stora träd med Jasmin över entrén. Jag saknar dess doft och har inte hittat den här i Sverige. När jag går i gamla stan i Stockholm känner jag igen de gamla vackra delarna av Damaskus, det är samma sten på gatorna. Inatt drömde jag att jag och min syster var på min favoritstrand – guldstranden. Stranden är som guld och vattnet är helt klart så att du kan se dina fötter. Jag saknar min syster och hennes barn. Jag saknar min familj och vänner även om de flesta bor utanför Syrien och är spridda över hela världen.

    Vad är det bästa med Sverige?

    Boodee: Frihet och respekt, och såklart naturen och maten.

    Vad är den största skillnaden mellan Syrien och Sverige?

    Reham: Om man ska tala geografi så är det mer grönt och mer hav i Sverige. Det är nästan tvärtom i Syrien. Den östra sidan är torrare och har öken. I samhället så är Sverige friare. Kvinnor är starkare, de kan åstadkomma alla sina rättigheter. Syrien består av många små grupper. Det finns både fria människor och extrema religiösa samhällen. Du kan hitta både nakenstrand och en strand där alla bär heltäckande kläder i Syrien. En annan skillnad är att man inte kan bo som pojkvän och flickvän tillsammans utan att vara registrerade som gifta. Så att vara sambo är inte så vanligt i Syrien. Jag tror att det kommer bli öppnare. I Sverige fokuserar man på individualiteten och i Syrien så håller man ihop.

    Boodee: Invånarna och regeringen respekterar och stöttar varandra här. I Syrien så slåss de bara om makten.

    … Vad är likt?

    Boodee: Det som är mest likt är hur människor firar helgdagar med sin familj och nära vänner, med massor av mat.

    Reham: Jag har ju inte lärt känna så många här men jag känner att det svenska folket har goda intentioner. Enkelt liv. Det är nästan samma som gemenskapen hemma i Syrien. Det finns en god mänsklighet.

    Vilket är ditt favoritord i arabiskan?

    Reham: Min systerdotter heter ”Hanin”. Det går inte att förklara på svenska eller engelska. Men det är som en blandning mellan kärlek, ömhet och saknad.

    Boodee: Det är ett ljud som betyder nej (tch’ao). Det är inget ord som du kan skriva ned men alla säger det i Syrien, det är slang.

    What is your favorite word in the Swedish language?

    Reham: Haha. Det måste vara “I-landsproblem”. Mina vänner säger att allting är ett I-landsproblem här.

    Boodee: Sjuksköterska – det tog ett tag innan jag kunde uttala det rätt.

    Vad drömmer du om i framtiden?

    Boodee: Att ha min egen karriär som djursjuksköterska och att starta min egen familj med den kärlek jag kan ge.

    Reham: Jag drömmer om att vara stark nog att hjälpa till med att bygga Göteborg och ge tillbaka till mitt nya Damaskus. Jag är involverad i många olika projekt till exempel ett integrationsprojekt som hittar praktik till nyinkomna ingenjörer. Det är väldigt framgångsrikt. Jag vill bygga upp Syrien när freden kommer, snart hoppas jag.

    Många svenskar är rädda över att ha kontakt med utlänningar. Men det är jättebra att lära känna den andra sidan, vi har många likheter. Fokusera inte på olikheterna – vi är alla människor. Jag vill tacka alla som har hjälpt mig hit jag är idag!

     

    Vill du läsa mer om Boodees resa och Rehams resa till Sverige? Det kan du göra på hemsidan #Syrien200.

     

    PS!

    Läs mer om utställningen Aswat – Syriska röster.

     

    Aswat – Syriska röster är producerad med tillåtelse från SVT.

    Eventuella åsikter som framförs i texten är skribentens egna.

    Huvudbild: Porträtt på Boodee: hans egna; alla rättigheter reserverade. Porträtt på Reham: Världskulturmuseerna, CC-BY. Bild ovan: Reham vid ingången till utställningen, Världskulturmuseerna, CC-BY.