• Vår chef var med Thor Heyerdahl på Kon-tiki

    7 april, 2016 | Föremål, Förvärvsomständigheter | 0 kommentarer

    ”Sådärja, nu har jag beställt Netflix!”, triumferade sambon häromdagen. Jag har under en tid envist hävdat att denna tjänst är helt onödig för oss, vi hinner inte ens se de program som erbjuds i de kanaler vi redan har, än mindre alla de filmer och serier vi samlat på oss på DVD. ”Jag lovar att det ändå kommer vara du som tittar mest”, lade hon till. Jo visst, som om jag skulle hinna det!

    Inte en chans. Men nu när vi ändå har möjligheten så kan man ju åtminstone kolla vad som finns. Så i lördags bläddrade jag igenom utbudet och tittade på den norskproducerade filmen om Kon-Tiki från 2012.

    Bengt Danielsson ombord på Kon-Tiki (källa: Doc.stream)

    Bengt Danielsson ombord på Kon-Tiki (källa: Doc.stream)

    Historien känner ni säkert till, Thor Heyerdahl ville visa att det var fullt möjligt att Polynesien befolkats från Amerika snarare än från Asien och gav sig rätt ut i Stilla havet tillsammans med fyra andra norrmän och en svensk på en flotte av balsaträ. Svensken, spelad av Gustaf Skarsgård, var Bengt Danielsson (1921-1997), sedermera bland annat chef på Etnografiska museet 1966-71. De byggde flotten i Peru och reste från staden Callao. Den då 26-årige Bengt kunde spanska och fick agera tolk under förberedelsefasen. Ombord på Kon-tiki var det sedan han som stod för matlagningen.

    Till vänster en sköld (1896.01.0009) från Trobrianderna, till höger en kista (1904.19.0087) från nordvästkusten, British Columbia. Det går onekligen att hitta likheter mellan nordvästkustens formvärld och andra delar av världen, inte minst Söderhavet.

    Till vänster en sköld (1896.01.0009) från Trobrianderna, till höger en kista (1904.19.0087) från nordvästkusten, British Columbia. Det går onekligen att hitta likheter mellan nordvästkustens formvärld och andra delar av världen, inte minst Söderhavet.

    Efter 7000 km och 101 dagar i sällskap av stormar, hajar och tvivel, lyckades Kon-Tiki slutligen nå ön Raroia i Polynesien. Under de följande 14 dagarna på ön blev Bengt så fascinerad att han två år senare återvände tillsammans med sin fru och bosatte sig på ön. Paret blev till slut världskändisar efter att ha engagerat sig starkt för Franska Polynesiens övärld, inte minst i samband med protesterna mot kärnvapenprovsprängningarna på Mururoa.

    Thor Heyerdahl och Iver Fougner

    Thor Heyerdahl hade själv varit i Polynesien långt före Kon-tiki-expeditionen. När han kom hem till Oslo 1938 efter en vistelse på Fatu Hiva hälsade han på en viss Fougner. I Fougners hem fanns något som fick Heyerdahl att häpna. Det var fotografier från British Columbia, Nordamerikas nordvästkust, och de kom från brodern Iver Fougner. Bilderna visade totempålar. Det Heyerdahl häpnade över var de slående likheterna som fanns med Polynesiens bildvärld och skulpturer. En sådan likhet kunde bara inte vara en slump.

    Iver Fougner var indianagent i British Columbia och han hade varit i Nordamerika sedan 40 år. Och denne Iver Fougner var samme man som 10 år tidigare hade varit högst delaktig i nedhuggandet av en totempåle i British Columbia, närmare bestämt G´Psgolox totempåle som sedan fraktades över havet till Stockholm och under pompa och ståt anlände till Riksmuseets Etnografiska avdelning på Wallingatan 1 1929! Alltså just den totempåle som återlämnades 2006! Iver Fougner befann sig fortfarande i Kanada när Heyerdahl var hemma hos brodern men kom hem till Norge senare samma år och träffade då Heyerdahl. Fougner återvända strax till nordvästkusten men hade nu med sig Thor Heyerdahl som hade fått en massa nya idéer att klura på.

    1046.0126-2

    Till vänster totempålen som tillverkades av elever från Konstfack. Till höger totempålen 1929.02.0001 som Iver Fougner högg ner i British Columbia 1928 och som återlämnades 2006. Bakom den ligger kopian som nu står utanför Etnografiska museet. (Bild 1046.0126 och 1046.0095)

    Bengts totempåle

    Men åter till Bengt. Han blev alltså chef för Etnografiska museet 1966. Vid denna tid hade museet sedan länge haft sin verksamhet ute på Djurgårdsbrunnsvägen. Totempålen hade sedan över 30 år legat i de gamla dragonkasernernas matsal och Bengt tyckte det var hög tid att göra något. Två studenter vid Konstfack fick i uppdrag att tillverka en kopia. En ståtlig gran höggs ner bland träden ute på norra Djurgården och en kopia tog form och med hjälp av golvplastfärg blev den också väldigt….ska vi kalla det synlig? Där blev den sedan stående i drygt 20 år, något som alla som rörde sig ute på Gärdet vid denna tid kommer ihåg väl.

    Bengt Danielsson när den nytillverkade totempålen restes ute på Gärdet 1966.

    Bengt Danielsson när den nytillverkade totempålen restes ute på Gärdet 1968. (Bild 1046.0103 och 1046.0104)

    Det skulle vara kul att se fler bilder av denna färgglada totempåle som numera fått återgå till naturen bakom det gamla båthuset. Det måste finnas gott om fotografier på människor som låtit sig avbildas tillsammans med denna skulptur.

    Mycket mer om historien om G´Psgolox totempåle och dess långa historia kan ni läsa om i förre museichefen Anders Björklunds helt nya bok ”Hövdingens totempåle”.