• Världens mest smärtsamma insektsbett

    22 October, 2014 | Etnografi, Föremål | 3 kommentarer

    Jag kan inte minnas exakt i vilket sammanhang men någon gång i mina yngre år hörde jag talas om pistolskottsmyror för första gången. Förmodligen var det i något naturprogram. Jag minns i alla fall hur de beskrev den fruktsansvärda smärta offret upplevde som blev biten av en sådan myra, en myrart som förekom i Sydamerika. Efter lite googlande visade det sig att de oftast går under namnet ”kulmyra” eller ”bullet ant” . Det skulle vara världens mest smärtsamma insektsbett.

    Det skulle alltså kännas som att bli skjuten av en pistol! Jag hade egentligen inte den blekaste om hur ont det gör att bli skjuten med pistol, och – det ska erkännas – jag vet fortfarande inte, men oj vad jag blev imponerad! Jag gick runt och funderade en hel del på det där som barn men så småningom fick jag annat att tänka på och pistolskottmyrorna föll i glömska. Men så gjorde de sig påminda igen.

    Det finns gott om mer eller mindre spektakulära filmer på nätet som visar initiationsriter med så kallade “bullet ants”. Här är en från National Geographic.

    Den här gången var det verkligen ett naturprogram, ett program som för övrigt visades i repris i somras i svt, Det vilda Latinamerika. Vi är många som tycker om att se naturprogram på tv och numera tävlar naturfilmarna om att ligga ute i vildmarken under extrema förhållanden i flera år för att med hjälp av dagens avancerade teknik fånga just det där fantastiska ögonblicket. Eller så fixar de det i närmaste djurpark. Nu tog filmarna med oss långt in i Amazonas, oklart exakt var, men långt bort och djupt in var det. Som det ofta är. Snårig ogenomtränglig regnskog mil efter mil i evighet. Och hjärnan försöker få ihop den där bilden med den där andra bilden som visar hur Amazonas skövlas i ett rasande tempo månad ut och månad in, år efter år.

    Saúra

    S.k “saúra” ur samling 1980.14, Världskulturmuseet.

    Plötsligt är det något som rör sig i vegetationen och hjärncellerna släpper det där med att försöka beräkna avverkningshastigheten. Men det är inte något djur. Det är människor och det visar sig att de är på myrjakt. Med hjälp av rök tvingar de ut myrorna ur sitt bo och samlar sedan in dem i ett långt rör. I programmet benämns inte myrorna som pistolskottsmyror eller kulmyror men det framgår att deras bett vållar stor smärta. Nu bedövas myrorna genom att man låter dem simma runt i ett vattenbad som är spetsat med den bedövande saven från en växt. Därefter kan de medvetslösa myrorna fästas på ett flätverk av blad. Sedan viks dessa ihop och så har man tillverkat ett par ”myrhandskar”. Nu är det bara att vänta på att myrorna där inne i handskarna ska kvickna till och sedan drar man på sig dem.

    Alla som någon gång haft minsta intresse för antropologi förstår att det här måste handla om någon slags initiationsrit, en rite de passage. Vidare i programmet berättar man att det är unga pojkar som ska sätta på sig handskarna och sedan ska de dansa under ca 10 minuter eller tills de helt enkelt svimmar av smärtan.

    Mina gamla insomnade minnen av pistolskottsmyror gjorde sig påminda. Och eftersom jag numera arbetar vid Världskulturmuseerna: tänk om det faktiskt fanns sådana där myrhandskar i våra samlingar? Så jag drog fram mobiltelefonen och började söka. Men vad skulle jag söka på? Inte har man väl använt ordet ”myrhandske” när man dokumenterade ett sådant föremål? Eller ”pistolskottsmyra”? Eller ”kulmyra”? Jag försökte ändå med dessa ord men fick 0 träffar. Hmm, jag måste vara listigare än så. Om den här typen av föremål faktiskt fanns i samlingarna så kan de ha samlats in för 100 år sedan. Hur skulle dessa ha beskrivits då? De kanske inte ens kände till vad de användes till?

    Korg för myrkuren, Världskulturmuseet. 1923.10.0645

    “Korg för myrkuren”, Världskulturmuseet. 1923.10.0645

    Till slut hittade jag myrhandskar efter att sökt på myra på lite olika sätt! De fanns på Etnografiska museet men också i Världskulturmuseets samlingar. På Världskulturmuseet  syntes några sammanbundna pinnar och det satt till och med myror fastsurrade på dessa. De beskrevs som ”Saúra, hopsnurrade ribbor av mana, mellan vilka kläms fast svarta stingmyror, uyúk, vanligen 20-25 st. Användes som “beena” (morá) för bortdrivning av “laziness”, frambringande av jaktlycka etc., varvid en sådan saúra tryckes mot kroppen (pannan, nacken, armarna, bröstet, benen)”. Dessa föremål ingick i en samling (1980.14) som Sven-Erik Isacsson gjorde huvudsakligen bland Patamona-indianer i Guyana så sent som 1980.

    På Etnografiska museet finns en ”myrprovsbehållare”  (det är den som syns på bild överst på sidan) som också är utställd i ”Ursprungsfolk i tre klimat”. Denna ingår i samling 1865.01 vilken består av föremål insamlade av den brasilianske läkaren och naturforskaren Francisco da Silva Castro under 1800-talets mitt. Myrprovsbehållaren, sägs komma från Maué-indianer i Brasilien och flera förklaringar går att läsa. Här hänvisas även till liknande föremål på Världskulturmuseet.

     

    Taggar:

    author photo

    Magnus Johansson är sedan 2008 digitaliseringskoordinator vid Världskulturmuseerna. Han är arkeolog i botten och har tidigare arbetat vid Riksantikvarieämbetet.