• Världskänd svenska i Kairo

    Alla, åtminstone de flesta, museer har föremål och samlingar som är lite bortglömda. De står på en hylla eller är nerpackade i några lådor, det kan ha stått där i många år utan att någon rört det. Ingen har vågat närma sig och reda ut vad det egentligen är och var det kommer från. För det fungerar på samma vis i ett museums magasin som i det egna källarförrådet eller på vinden hemma – när man lyfter på locket så vet man inte vad som väntar eller hur mycket jobb man har framför sig. Den enda skillnaden är att i sitt eget förråd har man oftast ställt dit alla prylar på egen hand.

    På Medelhavsmuseet har vi precis rott i hamn ett sådant projekt. I det här fallet var det ett botaniskt material som glömts bort på sin hylla i digitaliseringsprocessen – troligtvis för att ingen har haft rätt kompetens eller kanske inte förstått värdet av materialet. De senaste åren har vi dock sett ett ökat intresse och fått förfrågningar om forskarbesök och ansökningar om provtagning på fröerna, bland annat från ett projekt vid universitetet i Kairo. Nu finns hela samlingen sökbar för alla intresserade i museets databas med nytagna, fina bilder.  Materialet har tidigare inte förvarats på ett optimalt sätt men har nu flyttats över till mörka glasburkar med skruvlock, för att bevaras för framtida forskning.

    En stor del av det botaniska materialet i Medelhavsmuseets samlingar har kommit hit genom Vivi Täckholm, professor i botanik i Kairo. Det är framför allt växtmaterial från arkeologiska utgrävningar av gravar och boplatser, de äldsta är 7000 år gamla. Bland annat finns olika slags vete och korn, linfrö, fodervicker, linser, safflor, mullbär, enbär (import från östra medelhavsområdet), parmelia furfuracea (motsvarande gällav, som användes istället för jäst och importerades från Grekland) och många, många fler arter. Forskare, arkeobotaniker, har stort intresse av säd och andra fröer för att kunna följa utvecklingen, bland annat av hur växter muterar.

    Linfrön i sina kapslar.

    Linfrön i sina kapslar.

    Vivi Täckholm var och är en mycket känd person i botaniska kretsar. Intresset för botanik fick hon med sig hemifrån, hennes farfar var Academiae örtagårdsmästare i Uppsala och hennes pappa förde arvet vidare genom att själv vara amatörbotaniker. Vivi läste botanik vid Stockholms högskola och tog en filosofie kandidatexamen 1921. Hon kom till Egypten första gången 1926, tillsammans med sin man som var professor i botanik. Tillsammans påbörjade de arbetet med Flora of Egypt, ett arbete som hon fortsatte med även efter hans död (1933) och som kom att fortgå under hela hennes liv. Floran fick stor spridning och blev mycket uppmärksammad, bland annat för att den även tog upp den kulturhistoriska aspekten.

    Hon lyckades bygga upp en botanisk institution vid Kairos universitet som inhyste det största herbariet på kontinenten Afrika. Från sina många kontakter, både privatpersoner och företag, runt om i världen fick hon böcker, bidrag till utrustning och allt annat som behövs vid en akademisk institution. Vivi själv hade inte mycket pengar, men det hon hade gick till att bygga upp verksamheten och till att skapa kontakter. Hon var känd för att inte kunna hålla i pengar, men hon slösade ingenting på sig själv, allt gick till botaniken och vännerna. Vivi hjälpte ett stort antal studenter att doktorera runt om i världen, hon jobbade för att dra ihop pengar och stipendier till sina elever, självklart blev de vänner för livet. Hon var allmänt känd som professor Vivi och hennes studenter kallade henne för mamma.

    Vivi Täckholm

    Vivi Täckholm

    Vivi Täckholm var, förutom botaniken, känd för sitt varma sätt och stora leende. Hon var i sig en institution i Egypten – hon tog emot turistgrupper i sitt hem där hon berättade om Egyptens historia och kultur, hon guidade grupper av svenska resenärer på uppdrag av svenska ambassaden, men fick ingenting i betalning, och hon var välkänd i Kairos basarer där hon studerade medicinalväxter hos olika handlare. Vivi Täckholm brann för botaniken, vetenskapen och allmänbildningen. Förutom Flora of Egypt gav hon ut ett antal böcker på svenska som alla kretsar kring Egyptens kultur och historia, bland andra Faraos blomster, Egyptisk vardag och Öknen blommar. Hon medverkade även i tv-program och radio – trots att hon inte ville synas i offentligheten.

    Efter sin död, 1978, blev Vivi sörjd och hyllad runt omkring i hela världen. Herbariet vid Kairo universitet fick namnet Vivi Täckholm Herbarium, en gata i Alexandria blev uppkallad efter henne, det ges ut en tidskrift vid botaniska institutionen i Kairo med namnet Taeckholmia och hennes skrivbord står fortfarande kvar orört som hon lämnade det sista gången.

     

    Vill du läsa mer? Beata Arnborg har skrivit en fin biografi ”Professor Vivi – den sagolika botanisten”.

    Taggar:

    author photo

    Anna Fahlén arbetar som föremålsantikvarie vid myndighetens tre museer i Stockholm: Etnografiska museet, Östasiatiska museet och Medelhavsmuseet. Anna har en magisterexamen i arkeologi och antikens kultur och samhällsliv, dessutom har Anna en praktisk textilutbildning.