• ”Vilken fruktansvärd bild!”

    8 februari, 2016 | Fotografier | 0 kommentarer

    Det var vad jag tänkte när jag såg den här bilden för första gången. En ung man i Sydafrika som drar en riksha. Det lär förstås vara vita resenärer kan man tänka. Och han tvingas bära kohorn! Kan rasismen bli tydligare? Ja, så tänkte jag. Men det finns en annan historia som bilderna av rikshadragare från Durban kan berätta.

    Med tanke på Sydafrikas långa historia av rassegregering som kulminerade i apartheidsystemet 1948-1994 är det kanske ändå begripligt att jag uppfattar bilden som jag gör.

    Den typ av transportmedel som bilden visar, en riksha, är ett fordon som vi brukar koppla till Asien. Dess ursprung förläggs till Japan i slutet av 1860-talet och sedan spreds denna taxi-verksamhet snabbt till andra delar av Asien. Där var det framför allt män som emigrerat in till städerna från landsbygden som drog rikshor. Det var ett lågstatusyrke och det var många gånger direkt livsfarligt. Ganska snart spreds sig rikshorna till andra delar av världen, bland annat till Sydafrika.

    Fotografiet ovan ingår i bildsamling 0010 på Etnografiska museet, en bildsamling som kommer från missionären Otto Witt som befann sig i Sydafrika under 1800-talets andra hälft. Den här samlingen kom till museet redan 1897 och bilden är en ovanligt tidig bild av en rikshadragare i Durban. I museets bildsamlingar finns fler bilder med liknande motiv och googlar man på ”Rickshaw Durban” får man många fler exempel. Gör det!

    Man med riksha

    Man med riksha. Vykort från Durban, Sydafrika. 0291.0004

    I Durban började man använda riksha under 1800-talets senare del och här blev det ett mycket populärt fordon och har varit det sedan dess. Till skillnad från många andra städer blev det här ett eftertraktat och välbetalt yrke. Inte minst blev det populärt bland zulufolket. Dragarna inte bara tjänade bra, de erhöll dessutom hög status och stor respekt. År 1904 fanns det över 24 000 registrerade dragare.

    Det bestämdes att dragarna skulle bära den vita uniform som mannen på bilden har, men det blev snart populärt bland dragarna att utsmycka sig med fjädrar och horn och andra traditionella attribut. Boskapen är, som i många afrikanska kulturer, en mycket central del av zulusamhället och när dragarna började använda sig av horn (uphondo) i sin klädsel var det ett sätt att visa sin styrka, samma styrka som en oxe. Efter hand blev det närmast en tävling och en konkurranssituation där den mest fantasifulla och stilfulla dragaren fick mest kunder. Det blev snabbt en turistattraktion och en symbol för Durban och rikshadragarna blev en välkänd del av stadsbilden med sina färgsprakande och uttrycksfulla utsmyckningar. Det finns idag kompletta dräkter och hela rikshas i samlingarna på t.ex. British Museum.

    Storhetstiden blev dock förhållandevis kortvarig, endast några årtionden. Redan på 1930-talet var antalet dragare betydligt färre. Dels blev marknaden naturligtvis mindre när andra transportmedel började konkurrera om kunderna men yrkets status sjönk också och till viss del var det ett resultat av dess status i övriga världen.

    För dig som vill läsa mer:

    Ros Posel (1996) Amahashi: Durban Rickshaw Pullers, i Maylam, Paul & Edwards, Iain (red.) (1996). The people’s city: African life in twentieth-century Durban. Portsmouth, NH: Heinemann 

    Taggar:

    author photo

    Magnus Johansson är sedan 2008 digitaliseringskoordinator vid Världskulturmuseerna. Han är arkeolog i botten och har tidigare arbetat vid Riksantikvarieämbetet.