• Bakom kulisserna på Dockmani – japanska dockor, del 2

    9 June, 2015 | Bevarande, Föremål, Samlande | 0 kommentarer

    Dockmani är en del av utställningen ”Japan äger rum” på Etnografiska museet. Men hur går det till att skapa en dockutställning? Här får du en inblick i vad som händer bakom kulisserna, innan publiken möter en ny utställning. Läs om hur det gick till när vi tillsammans med docksamlare skapade Dockmani.

    Till utställningen Dockmani ville vi ha med både äldre dockor från våra samlingar och nutida dockor från moderna docksamlare. Medan museets Japanintendent Petra ansvarade för de historiska dockorna (se tidigare blogginlägg) fick vi som museivärdar ansvar för att söka upp samtida dockentusiaster.

    Genom sociala medier kunde vi sprida en efterlysning till den målgrupp vi ville nå – samlare av japanska dockor. Science Fiction-bokhandelns Facebooksida blev en bra utgångspunkt. Föreningen Saia no Doru, som är en dockförening från Stockholm, blev också en viktig byggsten i projektet. Vi fick många svar på vår efterlysning från samlare av olika slags dockor.

    Dockinsamling på museet

    Generösa docksamlare lånade ut sina japanska dockor till museets utställning Dockmani.

    Dockägarna hade många frågor kring utlåning av dockorna till museet, främst när de gäller säkerhet och förvaring. Flera blev oroliga när vi förklarade att alla föremål som innehåller organiskt material som ska in på museet måste frysas ner. Det fanns också en oro över att dockorna skulle gulna av att ha ett konstant ljus riktat mot sig i utställningsmontern. Vår konservator Christian Stadius beskrev tekniken i montrarna, förklarade frysprocessen och försäkrade att inget skulle komma att skadas på något vis. Vid ett tillfälle togs beslutet att inte frysa in en skadad docka, och en annan metod för att bekämpa skadedjur användes istället.

    Dockor av olika slag strömmade nu in flera dagar i sträck och fyllde våra bord. Men varför samlar människor egentligen på japanska dockor och figuriner?

    Dockinsamling

    Snart ska dockorna in i frysen! Dockinsamling inför utställningen Dockmani.

    Anledningarna är många. En del samlar på figuriner för att äga något från sin favoritserie. Andra har en djup relation med sin docka. Vissa skapar sina egna dockor och är intresserade av hantverket bakom, medan andra samlar av estetiska skäl.

    Såhär säger några samlare själva om sitt intresse:

     ”Man gör dockorna personliga! De säger mycket om en själv. Mina dockor har mycket kläder och starka hårfärger – som något jag själv vill bli. Jag känner igen mig och ser mig genom dem. Det går att göra ännu finare på dockor än i verkligheten”, berättar Katrin Lo.

    “Det är ett kul sätt att visa att man gillar en karaktär”, förklarar Tobias Nordqvist och syftar på sina figuriner.

    Vi har sett att butiker som säljer dockor är mycket vanligare i Japan än i Sverige. Spelbutiker trängs ihop i stora köpcentrum, och där kan dockor fylla hyllplan efter hyllplan. Konvent dedikeras till japanska dockor av olika slag, och själva jakten efter att få tag på den specifika docka man vill ha är numera en konst i sig. Av resultatet från vår efterlysning inför utställningen kan vi konstatera att japanska dockor är populära även i Sverige, samt att det finns flera populära genrer. Dagens samlare gillar både de mer traditionella dockorna, exempelvis kokeshi, och de nyare, som kulledsdockor och figuriner. De insamlade dockorna utgör en spännande mix.

    I Dockmani visas både gamla och nya japanska dockor. I porträtten syns nutida docksamlare med sina favoritdockor.

    I Dockmani visas både gamla och nya japanska dockor. I porträtten syns nutida docksamlare med sina favoritdockor.

    Idén bakom trenden med kulledsdockorna är att sälja en halvfärdig docka, och dockägaren kan då själv ta vid och skapa ett unikt och eget uttryck. Allt på dockan kan bytas ut, armar, ben – till och med ögonkulor. Detta gör att man kan jobba på sin docka i all evighet, så som Nico Snismark uttrycker det: “En docka blir aldrig klar”.

    Somliga docksamlare var taktiska med vad de valde att låna ut till museet: “Jag valde att ställa ut alla fyra modeller nu av den anledningen att jag vill sprida till andra i Sverige att Gundampla finns, än så länge har jag inte hört talas om någon annan Gundamplasamlare i Sverige”, säger Emile Sterner Jonsson om sina Gundamfiguriner.

    Med tanke på samlarnas stora kunskap och engagemang i sin hobby blev det något av en utmaning att skriva utställningstexter till delen om nutida dockor. Det var naturligtvis noga att allt blev rätt och de inte kände sig feltolkade och därmed besvikna.

    Vi har lärt oss mycket av mötet med samlare och har insett att hobbyn kan stå för olika saker. Till utställningen tog vi porträtt på några av samlarna där de fick chans att visa de dockor som de håller extra kärt, och som de inte kan skiljas från under en hel utställningsperiod. Porträtten säger något om hur speciell relationen är mellan ägarna och deras dockor. De porträtt vi ser i utställningen visar personer av olika kön och åldrar, något som förvånat en del besökare.

    Vi är glada om Dockmani kan bryta vissa fördomar och visa att vem som helst kan gilla japanska dockor. Samlandet är del av en lång tradition av Japanintresse i Sverige.

    Här kan du läsa mer om dockornas betydelse i Japan. 

    Emma Ericsson och Jenny Modée är museivärdar på Världskulturmuseerna och har arbetat med utställningen Dockmani på Etnografiska museet.