• Dockmani – japanska dockor på Etnografiska museet, del 1

    4 June, 2015 | Föremål, Samlande | 0 kommentarer

    I år fyller Etnografiska museets japanska tehus 25 år. Det firar vi med utställningen “Japan äger rum”, som under ett år visar olika japanska teman i museet. Ett tema är japanska dockor och vi kallar denna utställningsdel för Dockmani.  

    Tanken med Dockmani är att visa äldre dockor från samlingarna och nya dockor, som lånats in utifrån. I utställningen har museets olika enheter samarbetat på ett roligt sätt – museivärdar, intendent, föremålsantikvarie, projektledare med flera. I det här blogginlägget får du en glimt av dockornas betydelse i Japan.

    Dockor kallas bland annat ningyo på japanska, vilket betyder ”människoform” (kan även tolkas som motsvarande vår sjöjungfru). I en äldre teckenversion kallas de hitogata, ”helig form”. I en vidare mening har man sedan åtminstone 5000 år före vår tideräknings början avbildat människor i Japan.

    Figurin Dogu

    Figurin, så kallad dogu. Sannolikt 1500-1000 före vår tideräknings början (Jomon-perioden). Från Östasiatiska museets samling.

    Tidiga former av keramikfiguriner kallas dogu. Man har haft ett stort intresse av att på något sätt förhålla sig till och skapa figurer av både människor och andra, påhittade, varelser en lång tid. Därför kan man se en röd, slingrig tråd från japansk stenålder till dagens japanska dockor och figuriner. Den laddning och fascination man troligen kände för tusentals år sedan kan även upplevas nu inför samtida dockor och figuriner.

    I Japan har dockor använts i många syften, där barnets lek bara är ett. Ofta har syftet varit magiskt och på dödligt allvar. Genom att skapa en docka av halm eller papper och överföra ”det onda”, till exempel sjukdomar och så vidare, och sedan bränna dockan eller kasta den i en flod försökte man påverka och bli av med det onda. Spår av detta finns genom hela dockhistorien.

    Från och med 700-talet efter vår tideräknings början finns fynd av dockor med rörliga delar, ett fenomen som är välkänt idag. Japan är också känt för avancerad dockteater, där dockorna manövreras av dockspelare. Det finns en rad olika kategorier av japanska dockor. I Dockmani på Etnografiska museet får publiken en glimt av några olika typer, med rötter i historien tillbaka till åtminstone 1600-talet.

    Kronprins och museichef

    Kronprinsen (nuvarande kejsaren) Akihito håller en samurajdocka från Wallenbergs samling, utställd på Etnografiska i ”Japan äger rum”. Kronprinsen besökte Etnografiska museet 1953. Till höger museichef Gerhard Lindblom.

    Både på Östasiatiska museet och Etnografiska museet finns omfattande docksamlingar från olika donatorer och de dockor vi valt ut till Dockmani är främst från Annie Wallenbergs (1869-1952) samling, som rymmer cirka 150 dockor och miniatyrföremål.

    Wallenbergs samling innehåller olika sorters dockor och ställdes ut i hemmiljö innan den skänktes till museet efter hennes bortgång. Bilder i arkivet visar hur de många små (cirka 12-15 cm eller mindre) dockorna var uppställda i en sorts japansk miljö. Flertalet är exempel på dockor, som föreställer personer ur kejsarhovet. Där finns också ett par dockor föreställande kejsaren och kejsarinnan som är huvudpersoner i den så kallade Dockfestivalen (hina matsuri) eller Flickornas dag, som sedan tidig Edo-period (1615-1868) firas den 3 mars, med rötter i Heian-perioden (794-1185).

    Festivalen hina matsuri syftar till att önska flickor god hälsa och lycka, och familjer bruka sätta upp dockor på en röd trappa och äta festmat. Det är alltså inte fråga om vanlig lek, utan snarare  om att betrakta dessa dockor. Det är mycket viktigt med ceremoniella festivaler i Japan, så kallade matsuri. Ofta anknyter de till årstidsväxlingar eller andra viktiga tillfällen.

    Pojkarna har också firats med en speciell festival den 5 maj, Tango no sekku med samma syfte som för flickorna – att ge skydd och framgång. Starten för detta firande finns troligen för cirka 1250 år sedan i hovkretsarna och förknippas starkt med blomman iris. Under Heian-perioden (794-1185) började hovaristokratin fira irisar med en festival just den 5 maj. Bakom detta låg tron att doften från irisar skulle driva bort ont inflytande. Irisens gröna blad liknar svärdsklingor, därför finns även en koppling till samurajerna, som tog makten formellt runt år 1185. Irisen symboliserar krigsseger.

    De dockor som visas på Pojkarnas dag – som numera kallas Barnens dag – brukar visa kopplingen till just samurajerna och föreställa krigare. För samurajerna var de krigiska attributen – svärd, hjälm, rustning och så vidare – helt centrala, och att då framhäva sådana dockor kan ses som ett sätt att skola in pojkar i en (krigisk) historia.

    I nästa blogginlägg kan du läsa mer om nutida docksamlare i Sverige, och se hur det gick till när vi skapade Dockmani i museet.

    Intendent Petra Holmberg

    Petra Holmberg är konstvetare och intendent för Japan på Världskulturmuseerna, och har sin främsta arbetsplats på Östasiatiska museet i Stockholm. Utökat ansvarsområde textil, dräkt och mode med utgångspunkt i Östasien. Mångårigt intresse för det visuella och för modekulturer.