• Kultplatsen vid Mersinaki

    De flesta som har besökt Medelhavsmuseet eller som läser bloggen känner säkert redan till Ajia Irini-gruppen, en samling terrakottafigurer i olika storlekar som 1929 påträffades på Cypern av den Svenska Cypernexpeditionen. Men det finns kanske de som inte känner till att liknande terrakottafiguriner och statyer även påträffades vid andra utgrävningsplatser på Cypern. Till exempel vid kultplatsen i Mersinaki, på nordvästra Cypern.

    Packlådorna vid avresa från Famagusta

    Packlådorna vid avresa från Famagusta.

    Den svenska Cypernexpeditionen bestod av fyra unga svenska arkeologer, som mellan åren 1927-1931 bedrev arkeologiska utgrävningar på omkring 20 platser på Cypern. Undersökningarna täcker in större delen av öns forntid, från stenålder till romersk kejsartid. När expeditionen avslutades skeppades omkring hälften av de utgrävda föremålen i sammantaget 771 packlådor till Sverige. Efter ankomsten till Stockholm förvarades samlingen i den Oxenstiernska malmgården, och därefter på Historiska museet. Där stod samlingen i nästan 40 år. År 1982 öppnade Medelhavsmuseet på Fredsgatan 2, dit flyttades Cypernsamlingen och fick den hemvist den än idag har.

    Mersinaki ligger beläget nästan halvvägs mellan den antika staden Soli och det forntida palatset på berget Vouni, vid Cyperns norra kust. Här, på flodbanken vid en flodmynning, grävde arkeologerna ut en antik kultplats. Den lilla floden rinner ner från bergen, ovanför staden Galini. Under antik tid fanns här troligen en havsbukt, men då Cypernexpeditionen kom dit utgjordes platsen av bördiga fält. Här växte uråldriga gigantiska olivträd, tamariskbuskar och oleander. Arkeologerna rapporterade att områdets bönder vid den här tiden fortfarande offrade på platsen, ovetande om att jorden gömde en antik offerplats. Bönderna kallade platsen Ajia Varvara och de lämnade små bitar av tyg, ljus mm på platsen då de hade vägarna förbi. Här fanns på 20-talet även resterna av ett litet kapell eller kyrka, dold och nästan helt övervuxen av vegetation.

    Foto från utgrävningen vid Mersinaki.

    Foto från utgrävningen vid Mersinaki.

    Vid arkeologernas utgrävning av kultplatsen i Mersinaki påträffades fynd från olika tidsåldrar. Förutom figurer och statyer av terrakotta grävde man bl.a. upp skulpturer av lokal kalksten, ett importerat grekiskt marmorhuvud av gudinnan Athena, fynd av keramik och skärvor, bronsföremål som pilspetsar och mynt, terrakottalampor, pärlor, en dekorerad marmorfris och flera föremål med inskription. Två av inskriptionerna omnämner guden Apollon.

    Figurerna av terrakotta varierar i storlek, från små avbildningar av bl.a. hästar och mänskliga figurer till statyer i naturlig storlek. Bland fynden utmärker sig särskilt ett antal skäggiga mansfigurer i naturlig storlek och med ett anmärkningsvärt brett axelparti. Fyra av dem är idag utställda i Medelhavsmuseets Cypernutställning, där står de uppradade och hälsar välkomna vid utställningens entré. Terrakottafigurerna dateras till omkring 500-400 f. Kr.

    De fyra statyerna utställda på Medelhavsmuseet.

    De fyra terrakotta figurerna utställda på Medelhavsmuseet.

    De fyra figurernas kroppar är cylindriska och drejade. Tillverkningssättet är likt det som fenicierna, i dagens Libanon, tillämpade. Men deras utseende och ansikten påminner mycket om framställningar i den grekiska konsten, speciellt om den arkaiska stilen i Athen. Mansfigurerna bär en grekisk klädedräkt; en långärmad enkel chiton som går nedanför knäna och över den vänstra axeln en himation, en sorts mantel. Deras lockiga skägg och hår är arrangerat enligt grekisk stil. Kanske är ansiktena tillverkade i gjutformar importerade från Grekland. Figuren längst till vänster är den största utav dem och mycket välbevarad. Den vänstra armen är böjd framför kroppen, en gång har handen troligen hållit i något. Den högra armen är höjd som i en hälsning. Det korta håret är lagt i två rader av små lockar som hålls samman av ett brett band runt huvudet. I ansiktet finns tydliga rester av bemålning, i svart, rött och vitt. Ögonen, ögonbrynen och håret är svartfärgade. Ansiktet har varit rödaktigt och skägget var målat i grått. Även kroppen och kläderna bär spår av färg, de stora skorna med sina ordentliga snörningar var röda, himation grå och händerna rödaktiga.

    Både grekerna och fenicierna anlade kultplatser vid flodmynningar, där sötvatten och saltvatten möts. Forskarna känner inte i detalj till hur ritualerna vid dessa helgedomar gick till. Men vid jämförelser med den babyloniska skapelsemyten kan man få en indikation, där står Apsu för manlighet och sötvatten, och Tiamat representerar kvinnlighet och saltvatten. Nya världar skapades då saltvattnet och sötvattnet blandades.

    Helgedomar ägnade åt de grekiska gudarna Apollon och Artemis var ofta belägna vid flodmynningar. Vid Mersinaki påträffades en kultstaty av kalksten föreställande Apollon. Två av inskrifterna som hittades vid utgrävningarna nämner Apollon, tillsammans med kultstatyn indikerar de att platsen vid Mersinaki var helgad åt honom. Det skulle innebära att terrakottafigurerna troligen är votivgåvor, offer, till Apollon.

    Ta en titt på de antika cyprioternas gåvor till gudarna nästa gång du besöker Medelhavsmuseet!

    Taggar:

    Emma Andersson arbetar som föremålsantikvarie vid Världskulturmuseernas tre museer i Stockholm: Medelhavsmuseet, Östasiatiska museet och Etnografiska museet. Emma har en magisterexamen i arkeologi och antikens kultur och samhällsliv, hon har även studerat socialantropologi, kulturmiljövård och museivetenskap.