• Trasor nu och då

    I torsdags öppnade utställningen ”Japan byter om” på Etnografiska museet. Det är en uppdaterad version av förra årets satsning ”Japan äger rum” med två helt nya teman: Cosplay och Indigo. I Indigo visar vi ett 20-tal japanska textilier och träsnitt ur samlingarna på Etnografiska, Östasiatiska och Världskulturmuseet. Dessutom har vi lånat in exklusiva antika och vintage-denimplagg från två framstående samlare, Viktor Fredbäck och Douglas Luhanko. Utställningen pågår till och med 28 augusti.

    Idén till Indigo-delen uppstod i samband med vår populära programdag i november med namnet ”Indigo, jeans och japansk workwear”. Vi fick mycket god feedback på dagen från publiken. Varför inte ställa ut det vi då visade, som togs fram just för den dagen, så att fler får tillfälle att se föremålen, tänkte vi. Kombinationen av japanska indigofärgade kläder (inte enbart arbetskläder) och det älskade blå plagget jeans var ett spår att fortsätta på.

    I samband med utställningsarbetet fick jag möjligheten att föreslå några nya inköp som först kommer ställas ut och sedan kommer föreslås för accession som det heter på museispråk. Accession är alltså att på olika sätt förvärva nya saker till samlingarna (ofta i form av donation, mer sällan inköp). Vi strävar efter samtidsrelevans när så är möjligt och där finns det många luckor att fylla.

    Nu kan vi i utställningen visa exempel på hur föremål går från ett socialt skikt till ett annat, från nöden för kanske 100 år sedan i Japan till modeboutiquerna för unga manliga hipsters i bland annat Tokyo.

     

    Väst, nyinköpt, Japan, sent 1800-tidigt 1900-tal. Indigofärgat bomullstyg.

    Väst, nyinköpt, Japan, sent 1800-tidigt 1900-tal. Indigofärgat bomullstyg.

     

    Bakgrunden till de japanska lappade och lagade textilierna i form av plagg och hemtextil är denna:

    I norra Japan (Tohoku) var bomull en bristvara i denna region som ofta var utsatt både av hårt klimat och fattigdom. Bomullstyg och trådar köptes från den varmare delen av landet där den kan odlas. Kvinnorna tog tillvara varenda liten bit och sydde ihop. När plaggen föll sönder, gjorde de trasor som vävdes för att bli kläder på nytt. Sättet att sy ihop och förstärka befintliga plagg kallas sashiko (”små stygn”). Stygnen är enkla (så kallade förstygn), men kan göras mer bundna (följa tyget struktur) i avancerade geometriska former (kogin-zashi). Det fnns cirka 600 varianter av kogin-zashi. Ofta är dessa mönster knutna till ett visst område. Sashiko har troligen sina rötter i 600-700-talen då buddhistmunkar bar lappade och lagade plagg av gamla trasor. Sashiko är både en förstärkande och förskönande teknik som användes på kläder som behöver tåla mycket.

    Dräkt för brandman med förstärkande heltäckande sashiko-broderi och bemålad insida. Utställd i "Japan byter om".

    Dräkt för brandman med förstärkande heltäckande sashiko-broderi och bemålad insida. Utställd i ”Japan byter om”.

    De trasiga textilierna brukar kallas boro: ”trasor, något skört som faller i bitar”. Idag beundras dessa textilier och är samlarobjekt. Bakom deras rustika skönhet ligger tanken ”Slösa inte! Ta tillvara”, på japanska mottainai. Sashiko-broderade boro-textilier användes till skyddande funktionsplagg burna av bönder och fiskare för komfortens och värmens skull. Bomull värmer mer än de i det gamla Japan vanliga textila materialen från växter som hampa och ramie (det vill säga linneliknande material). Sashiko användes också för att skapa tåliga funktionsplagg åt kampkonstutövare och brandmän. Se gärna en tvådelad film om trastextilier med en av väldens främsta textilexperter, Yoshiko I Wada och hennes gäst Kim Shufftan här. Wada besökte i november Östasiatiska museet och Världskulturmuseet och berättade då bland annat om boro.

    Hur fortlever just dessa trastextilier, detta textila japanska materiella kulturarv idag? Hur används det nyskapande i modet? Det finns dels sedan 20-30 år en alltmer kostsam handel med äldre textilier för samlare. Boro-textilier ställs ut på gallerier och museer. I viss mån känner vi ju igen hur föremålens värde förskjuts och förflyttas i den svenska sparsamma/fattiga kulturen också. Dels använder vissa modeskapare arvet på nya sätt.

    Genom att jag försöker ha tentaklerna ute för att omvärldsbevaka fältet mode, särskilt hållbart mode, fick jag via Cool Hunting upp ögonen för ett nytt litet företag, KUON. KUON:s huvudkontor finns i Tokyo med försäljning även i Brooklyn, New York. Lappade och lagade antika eller vintagetextilier från norra Japan får nytt liv genom kvinnorna som syr dessa, återbrukar återbruket, så att säga, och därigenom får hjälp med försörjningen i en ännu svår tid efter Fukushima-katastrofen (11 mars 2011). De tar sig nya former, som kavajer, kepsar och t-shirts. Genom vår mycket goda kontakt med KUON:s grundare Arata Fujiwara och representanten Sayaka Toyama i Brooklyn fick vi köpa in två t-shirts, med återbruk av äldre japansk textil, på bröstpartiet som båda ställs ut i ”Japan byter om” (står till och med 28/8).

    T-shirts från det japanska företaget KUON.

    T-shirts från det japanska företaget KUON.

     

    Vi visar även äldre sashiko-broderade plagg och trastextilier från samlingarna i ”Japan byter om”. Ett sådant exempel (ett täcke) finns också utställt i den permanenta Japan-utställningen på Östasiatiska museet.

     

    Täcke av lappat och lagat indigofärgat bomullstyg. Tidight1900-tal. Utställt på Östasiatiska museet.

    Täcke av lappat och lagat indigofärgat bomullstyg. Tidigt 1900-tal. Utställt på Östasiatiska museet.

    Sashiko används numera över hela världen i många textila konstverk. Idag är det även populärt att laga sina trasiga jeans med sashiko.

     

    Du är mycket välkommen att själva prova på att sy sashiko, färga med indigo eller att laga dina  jeans på vår textila hantverksdag 28 maj.  

    Taggar:

    Petra Holmberg är konstvetare och intendent för Japan på Världskulturmuseerna och har sin främsta arbetsplats på Östasiatiska museet i Stockholm. Utökat ansvarsområde textil, dräkt och mode med utgångspunkt i Östasien. Mångårigt intresse för det visuella och för modekulturer.