• ETT EUROPEISKT SVÄRD FRÅN KONGO

    7 september, 2016 | Arkeologi, Etnografi, Föremål, Förvärvsomständigheter, Utställning | 0 kommentarer

    Varför låg ett europeiskt svärd på en grav i nedre Kongo? Svaret skär genom kultur och samhälle i västra Kongo under början av 1900-talet och berättar om det historiska Kongorikets inflytande på området. Men också om den globala handeln och kreativa smeder.

    I samlingarna från missionären Johan Walldén som finns på Världskulturmuseet i Göteborg finns ett svärd som väckte mitt intresse. Walldén beskriver föremålet så här: ”Svärd från en grav på vilken den använts som prydnad. Troligen från Europa. Babwende, Nedre Kongo.” Var exakt graven låg berättar inte Walldén, men någonstans i den nutida provinsen Kongo Central i Kongo-Kinshasa – i området där svenska missionärer verkade. Han nämner heller inte hur han fick tag på svärdet eller om han hade tillstånd av de efterlevande att ta det med till Sverige.

    Svärd från grav i nedre Kongo. Världskulturmuseet, Göteborg, inventarienummer 1910.03.0137.

    Johan Walldén var som en av de tidiga pionjärerna i Svenska Missionsförbundet verksam i orterna Mukimbungu, Nganda och Kinkengene under åren 1889-1902. Hans samling är en av de mest intressanta och bäst dokumenterade av Världskulturmuseernas mer än 400 samlingar från Kongo – de flesta från missionsområdet.

    Svenska missionsområdet, nedre Kongo. Bengt Sundkler, Gudmar Sommarström (red.), 1957. Svensk Missionsatlas. Svenska Missionsrådet.

    Men vilken betydelse hade svärd i det kongolesiska samhället i början av 1900-talet? Framförallt symboliserade svärd ledarens rättighet (och skyldighet) att i samband med rättegångar bestämma om undersåtar skulle leva eller dö. Ledarnas absoluta makt gestaltades ofta i kongofolkens konst och konsthantverk från 1800- och tidigt 1900-tal. En vanlig bild som illustrerar denna idé är en knäböjande och bakbunden människa som väntar på hövdingens dom. Som här på en spira och en stav, båda från Mayombe-området. Ofta placerades offret som motiv i kontrast till bilder av hövdingen själv.

    Detalj av stav med bakbunden figur från Mayombe i Kongo. Världskulturmuseet, inv. nr. 1919.03.0053

    Spira eller amulett från Mayombe, tillverkad av en flodhästbete. Etnografiska museet, inv. nr. 1919.01.0297

    En del forskare hävdar att kongoleser började betrakta svärdet som kunglig maktsymbol och ceremoniellt vapen under Kongorikets storhetstid (1500-1600-talen), vilket sammanfaller med tiden för täta kontakter med den atlantiska världen. Från den tiden finns i alla fall många exempel på att den kongolesiska eliten använde europeiska svärd både i kristna religiösa sammanhang och i samband med kröning av kungar och underordnade hövdingar. Svärdet var ett av flera järnföremål som användes när en ny kung av Kongoriket skulle installeras och som sedan blev en del av de kungliga regalierna. Järn var en central råvara för riket och spelade därför en roll både i ritualer och i de myter som legitimerade den kungliga dynastin.

    De kungliga kraftföremålen tillhörde ämbetet och gick i arv till efterföljaren när en hövding dog. Men just svärd verkar ofta ha begravts tillsammans med den avlidne hövdingen. Flera svärd hittades nyligen i högstatusgravar (tillsammans med bland annat kristna symboler) vid utgrävningar av den kungliga staden Mbanza Nsundi (Kindoki Hill). Forskarna i det stora projektet om Kongorikets historia vid universitetet i Ghent (KongoKing), som låg bakom utgrävningarna, daterade svärden till mellan 1668-1850.

    I de pågående utgrävningarna av Kongorikets viktigaste platser hittas ständigt påminnelser om täta kontakter med omvärlden. Kongoriket grundlades runt 1390 och upplöstes formellt 1857 och hade tidigt en intensiv kontakt med flera europeiska makter. Porslin från England, Portugal, Rhenlandet och Kinas Kangxi-kejsare bekräftar de långväga handelskontakterna. Walldéns svärd visar sig, precis som han själv trodde, vara minst lika exotiskt. Den holländske vapenexperten Jan Piet Puype skriver:

    More specifically, the sword can be determined as a ‘Sabre d’artillery à pied, modèle de 1816 modifié’. That is to say, only the mononbloc hilt in brass can be determined as such, for the blade comes from elsewhere and is clearly not of the straight double-edged glaive-type. (Jan Piet Puype, epost 2016-08-26)

    Ett franskt artillerisvärd, av en typ som användes i Frankrike mellan 1830-1846, men med ett blad som inte fanns där från början. Det återstår att ta reda på exakt hur svärdet har färdats och hur och varför det gjorts om. Men Kongorikets kosmopolitiska förhållande till omvärlden illustreras till exempel av en livaktig kristen kultur med början redan under 1500-talet.

    Bernardino d’Asti, ”The Missionary Gives His Blessing to the Mani during a Sangamento.” Akvarell, ca 1750, Biblioteca Civica Centrale, Turin.

    Konsten och konsthantverket i det centraliserade riket präglades av både hög kvalitet (inte minst gäller det den avancerade textila traditionen) och kreolisering av de estetiska uttrycken. Europa och Afrika möttes och blandades i kongolesisk konst och form.

    Kanske i takt med att europeiska svärd inte längre var lika tillgängliga började kongolesiska smeder under 1800-talet ge svärden alltmer inhemska uttryck. Då började man utforma en typ av ceremoniella svärd (med europeisk förlaga) som hade mänskliga former – där parerstången är som två armar som gör den s.k. niombo-gesten (den högra armen upp och den andra ner). Denna typ av svärd är också vanlig i högstatusgravar från tiden. Gesten har en djup kosmologisk innebörd och förknippas vanligtvis med de begravningsdockor (niombo) som hövdingar begravdes i fram till 1900-talet.

    Ceremoniellt svärd från Kongo. En bit av den nedre parerstången saknas, men den var med all säkerhet riktad uppåt. Etnografiska museet, inv. nr. 1919.01.0756.

    Den bekräftar genom sin form den starka kopplingen mellan svärd och politisk ledare i Kongo för mer än hundra år sedan. Den visar också ledarens roll, både i livet och i döden, som länk mellan nutid och dåtid, människans värld och andarnas värld. Förmodligen är detta svaret till varför Walldén fann svärdet på en grav.

    Du kommer kunna se svärdet i utställningen Korsvägar (del 2) som öppnar på Världskulturmuseet i Göteborg den 7 april 2017.

     

    Läs mer om Kongoriket

    Clist, B. O., et al., 2015. African-European Contacts in the Kongo Kingdom (16th-18th c.): New Archaeological Insights from Ngongo Mbata (Lower Congo, DRC). International Journal of Historical Archaeology, 19:464–501. [ladda ner]

    Fromont, Cécile, 2014. The Art of Conversion: Christian Visual Culture in the Kingdom of Kongo. University of North Carolina Press. [Etnografiska museets bibliotek]

    De Schryver, Gilles-Maurice, et al., 2015. The Elusive Archaeology of Kongo Urbanism: The Case of Kindoki, Mbanza Nsundi (Lower Congo, DRC). African Archaeological Review, 32(3):369–412.

    Sengeløv, Amanda, 2014. Mbele a Lulendo: een studie naar de herkomst en context van de zwaarden gevonden op het gravfeld te Kindoki, Mbanza Nsundi, Bas-Congo (=Mbele a lulendo: a study of the provenance and context of the swords found at Kindoki cemetery, Mbanza Nsundi, Bas-Congo). Master dissertation, Archaeology, Universiteit Gent. [ladda ner]